Guds ord

Det är sällan jag får ta del av en predikan som berör. Kanske är det därför jag så sällan tar mig till kyrkan när jag inte själv jobbar men idag fick jag ta del av en fantastisk predikan. Den grep tag, den stack och sved, den omfamnade och bar. Den hölls av göteborgs stadsteater.

I en fyra timmar lång föreställning gör de bibeln. Första och andra akten var bra men den tredje lämnar mig stum, berörd och med tårarna strömmande ned för kinderna.

Kärnan jag bär med mig och som ramade in hela föreställningen är budskapet om livet. Inget liv utan död ingen död utan liv. Om bibeln bara är sagor är ändå ett sant, art vi lever här och nu, just vi, just nu. Lever, dör, älskar. Och genom dessa våra liv får vi bära löftet i våra hjärtan att livet går vidare och gud går med oss alla dagar till tidens slut.

Jag är en tandborste, tandborste, här kommer jag...

Han är rätt intresserad av att borsta tänderna själv, min son.

Och av att borsta mina tänder.

Men när jag ska borsta hans tänder är varje borst en kamp. Det spelar ingen roll hur högt, glatt eller många gånger man sjunger tandborstsången.