Ungdomsböcker

Har nu läst kanske två böcker om dagen för att hinna igenom de tips jag fått och bestämma vilken bog mina steg-treor ska läsa. Temat för utbildningen är livsresan och böckerna skulle handla om att hitta sig själv, att stå för det man tror på eller liknande. Här kommer en resumé

En plats de kallar lyckan av Mårten Sandén
Mia bor i förorten och John i ett rikt villaområde de kommer från helt olika bakgrund med väldigt olika erfarenheter och sociala förväntningar på sig men träffas av en slump i ett övergivet lusthus och lär känna varandra under några sommarveckor.
Välskriven och helt ok läsning 3/5

I det här trädet av Katarina Kieri och Per Nilsson
Jakob har jobbiga saker i bagaget, har flyttat till ny stad och känner inte så många. Siri är tystlåten och har en enda vän. De två möts aldrig men deras vägar korsas utan att de riktigt vet om det. Författarna har skrivit varannat kapitel i denna berättelse om förälderns svek, brodern som tiger, vänskapen som krossas och vänskap som sakta börjar gro. Bra skriven och suggestiv. 4/5

Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet av Sonya Sones
Lyrik prosa. Om tonårskärlek med komplikationer som stammar ur den hierarki som råder på alla högstadieskolor. Samma berättelse men ur två perspektiv. Platt och ärligttalat lite plastig. Enda bra är att det är lyrik. 2/5

Om du var jag av Jessica Schiefauer
Studenten och luften skälver av förväntan i brytet mellan barn och vuxen. Agnes dras mellan bästa kompisen Louise eller nya pojkvännen Hannes men vad vet vi egentligen om varandra? Inte så mycket visar det sig. Inte en särskilt medryckande bok men stämningen är väl fångad. 2/5

Naiv Super av Erlend Loe
Ett krocketparit som slutar i förlust till brorsan blir den sista droppen som gör att den 25-åriga huvudpersonen tar tre steg tillbaka och en paus från allt. Djupt melankolisk ifrågasätter han sitt liv som ganska meningslöst. Han är en kille som vem som helst men vet inte vart han är på väg eller vad han vill med sitt liv. För att hantera livet fokuserar han på enkla saker som en boll, ett bultbräde och att göra listor. En bok som uppskattats av många men inte riktigt i min smak. Dock helt ok 3/5

Gör vad du vill av Erlend Loe
18åriga Julie får ett sms av sin far "Vi störtar. Älskar dig. Gör vad du vill. Pappa" skickat från ett flygplan någonstans över Afrika. Då hon förlorat sin familj förlorar hon också meningen med livet och ger sig ut på en resa i hopp om att kanske störta. Istället möter hon nya vänner och gamla, och kanske sig själv. En tragisk och samtidigt realistisk bok om ett sorgearbete och en väg tillbaka till livet. 4/5

Innan jag dör av Jenny Downham
Tessa är döende i leukemi och gör en lista på saker hon vill göra innan hon dör. Till sin hjälp har hon sin kompis och killen i gården bredvid. Gripande skildring av en ung människas sista månader men samtidigt inte lika mycket funderingar över det existentiella som man kunnat tro. 3/5

Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck
Agnes flyttar till en ny stad och bestämmer sig för att göra om sig. Ny stad, ny start där hon inte är konstig och jobbig utan är rätt och passar in. Lättläst, platt, ytlig och meningslös. Jag skulle säkert gillat den som 13åring men som vuxen tyckte jag bara den var plastig! 1/5

Wallflower av Stephen Chbosky
Boken är skriven i brevform och ärligt talat tyckte jag den gjorde sig bättre i filmformat som den nyss kommit i. Charlie har nyss kommit tillbaka från ett psykiskt breakdown och är lite utanför, han är en tapetblomma, en wallflower, en sån som mest står brevid och tittar på. Men så möter han Patrick och Sam och tar sakta men säkert steget ut ur bakgrunden. 3/5

En man som heter Ove av Fredrik Backman
Ove är kvarterets surgubbe och självutnämnde kontrollant. Han har inte mycket kontakt med omvärlden och vill inte ha det heller men så flyttar en ny familj in i grannhuset som stör hans tillvaro.
Jag skrattade och grät om vartannat och ibland samtidigt. En av de bästa bästa böcker jag läst på länge. Fantastiskt språk och underbara karaktärer. 5/5

Intet av Janne Teller
I en sjundeklass i Danmark bestämmer sig Pierre-Anthon för att det inte är någon mening med något. Han går hem och sätter sig i sitt plommonträd och därifrån torterar han sina klasskompisar på väg till och från skolan med sin filosofi att inget är värt något och allt är betydelselöst. För att få ner honom ur trädet och komma undan sin gnagande känsla av att han kan ha rätt bestämmer sig klasskompisarna för att söka efter saker av betydelse men det eskalerar snabbt då de tvingar varandra att överlämna det som betyder mest av allt. En oerhört obehaglig bok på samma sätt som Flugornas herre om barns ondska och som inte släpper taget. Välskriven och fantastisk 5/5

Restaurering

Jag ser framför mig hur man om hundra år, nogsamt och försiktigt kommer ta fram och återskapa sjuttiotalets tapeter som finns underst bland alla lager i de då kulturmärkta funkishusen.

1300-tals fashion

Det må vara sommar och man kan gå utan strumpor och skor men att gå ut utan mössa!? Är du tokig? Blottat huvud? Det går ju bara inte för sig.

Jobblycka

Jag hittade lite gamla konfirmationsfoton i ett kuvert på jobbet. Ett litet tag släppte det jag hade för händer och studerade ansiktena på bilderna. Så många oerhört fina människor jag fått möta. Några fick jag lära känna ett år, andra har jag fått privilegiet att se växa upp och bli fantastiska vuxna människor som gör världen till en bättre plats. Jag är så stolt och rörd och lycklig lottad och få göra det jag gör.
Plötsligt kändes det helt ok att korrläsa inbjudan till nästa års konfirmander ännu en gång om det innebär att jag får chansen att möta nya fantastiska individer.

Om empati

Ibland  när min son totalt ignorerar både mina känslor och bannor, slår andra barn, kastar saker omkring sig och är allmänt svår kan jag ibland uppgivet tänka att nej, han har nog en släng av asbergers syndrom. Men idag fick jag bevis på motsatsen.

Vi skulle läsa en Max-bok vi inte läst förut. Max lampa. Allt var frid och fröjd.
Max visar nalle på lampan.
Max vill ha den fina lampan.
Max klättrar upp på pallen, stolen och vidare upp på bordet.
So far so good men nu inträffar katastrofen.
Max trillar ned!

Och här får min son ett känslomässigt sammanbrott och börjar storgråta! Tårarna sprutar! Snoret rinner! Hela ungen skakar över detta fruktansvärda trauma som bara blir värre för inte nog med att Max trillar, han får ont också, och blöder och gråter!

Först när Max fått plåster och är glad avtar gråten. 

Sedan storgråter vi oss igenom en läsning till och snyft-hulkar oss genom ytterligare två.

Empati. Jodå det har min ett och ett halvt åring... när han vill. Och asbergers, ja, ibland är han bara så stor att jag glömmer att han inte ens är två ännu och att hans beteende är irriterande men i ärlighetens namn rätt normalt för hans ålder...

Spontanbad är de bästa baden

Jag racerpackade en strandväska och tog med Parvel till stranden efter förskolan. Vi plaskade i vattnet och åt picknick. På vägen hem stannade vi till i den lilla skogs-lekparken.

Visst är det jobbigt att köra tolvtimmarsdagar eller mer tisdagar och torsdagar men det är helt klart värt det för att kunna hämta på förskolan kl 14 och verkligen hinna göra saker tillsammans med lill-pysen. 

Ännu en tankekedja i fem steg

1. Å vad det är fint och soligt ute

2. Jag tar med mig pappersarbetet ut!

3. Jag har ingen solkräm men det är så kort tid, bara någon timma. Det går nog bra.

4. Oj. Varm.

5. Oj. Röd. 

Att vara snart medelålders är tyvärr ingen garanti för att komma ihåg sådana basala saker som att ta på solkräm på morgonen när det ska bli en solig dag. 

Men å andra sidan skapar det lite vardagsedge!

Vinterbarn

Solen skiner.
Det är Över tjugo grader varmt.
Äntligen har den kommit, sommaren, efter en mycket seg vår.

Min son är mycket missnöjd.

Han vill åka pulka.

Rättvisa i världen

Mullefröken: Vet någon vad det här är för blomma? Någon?... Någon annan... *suck* Ja Mirjam?
Jag: Ja det vet jag, den heter Skogsstjärna och är Värmlands landskapsblomma och om ni vänder er om allihopa så har min mamma såna i öronen!

Jag kan se min mamma framför mig. Hur hon försöker låtsas som att hon inte alls hör ihop med den lilla besserwissern som kör över alla andra barn. Jag fick inte gå på så många Mulle-träffar. Undrar varför.

Varje gång skogsstjärnorna blommar påminns jag om den här episoden (som jag fått återberättad för mig... gång på gång på gång...) och om det finns någon rättvisa i världen tänker jag att Parvel borde bli likadan och utsätta mig för lika många pinsamheter som jag utsatte mina föräldrar för.

Lyckligtvis kan jag se mig omkring och konstatera att världen är precis lika orättvis idag som igår så jag är nog safe.

Tankekedja i fem steg

1 de där molnen ser väldigt mörka ut. Undrar om jag hinner hem. 
2 men åh! Jag har ju solglasögonen på mig. Det kanske inte alls är så mörkt som det ser ut. 
3 Jopp, det var det. 
4 Jag kanske hinner hem ändå... 
5 Blöt.

Kotte

När vi bodde i lägenheten hade vi massor med igelkottar omkring oss. Missan brukade leta rätt på dem och följa efter dem för att se vad de gjorde. Mu händer det mer sällan men jag har hört att de går i 50års cykler. Undrar om det stämmer.  Denna lilla filur mötte mig på Rud när jag skulle cykla hem sent på kvällen.

Efterlysning: Har du sett en igelkott? | Naturskyddsföreningen

www.naturskyddsforeningen.se

Gräset är alltid grönare hos grannen

Vi lider i sviterna av en gräsmatta som aldrig klipptes i höstas. Mossan har jublat och frodats. Jag har krattat och krattat, ont i ryggen och blåsor i händerna och när man äntligen tycker att man börjar få fason på den råkar man kasta ett öga genom häcken där gräsmattegräset (just det, ingen kvickrot där inte. Vad jag inte skulle ge för lite kvickrot ens...) lyser smaragdgrön. De säger att gräset alltid är grönare på andra sidan staketet men i vårt fall är det sant.

Ta sig tiden man inte har

Det är skönt att ibland bli påmind om hur viktigt det är att ta sig tiden man inte tycker att man har. Idag var det samtal med Rickard Wolf på universitetet och det ville jag gärna gå på trots högarna av saker som borde göras på jobbet. Så jag lämnade högarna och gjorde något jag hade lust till istället för allt jag borde. Kom till universitetet tidigt och hann äta en glass på en bänk i solen och blända omgivningen med mina vinterbleka ben. Eftermiddagar som denna gör livet lite ännu mer värt att leva.

Skogsfrukost

Sovande sussande sovmorgonmake ger tid för sörgåssmörande och bryggande av livselexir, förberedelser för skogsfrukost.

Parvel plockade skräp och slängde men inte den gamla engångsgrillen. Det var en hatt. Nu kan rymdvarelserna inte läsa hans tankar tack och lov.

Finfamiljen i frukostsolen fikandes smörgås, sörplandes kaffe och sniffandes bärfisar.

En årligt återkommande anledning att fira

Bakade tårta åt fina pappa som kom förbi på sin födelsedag, på väg hem från en mysig hotellvistelse. Chokladtårta så klart, egenkomponerad så recept finns inte men god var den.

Konsten att vara efterklok

Fingerfärg tyckte Parvel var roligt i vintras. Vi köpte ett gäng flaskor och jag fixade iordning skålar med rött, gult, svart, grönt och blått. Och ett stort papper på golvet. Bra tänkt.

Lärdom 1: en 1½ åring är mer rörlig än en 1 åring och målar även med fötterna.
Lärdom 2: en 1½ åring är mer problemlösningsorienterad än en 1 åring. Gillar man inte att vara kladdig om händerna skakar man av färgen.
Lärdom 4: Stänktapet är rätt retro och snyggt
Lärdom 5: Kolla så färgen går bort INNAN du blandar i den och ger till din 1½ åring.
Lärdom 6: Blå karamellfärg sitter som berget
Lärdom 7: Fingerfärg gjord av potatismjöl funkar som tapetklister. Lägg inte ditt barns konstverk att torka i badkaret om du inte vill ha ett tapetserat badkar

Fingerfärg

2 dl vatten

1 msk potatismjöl
karamellfärg
blanda ihop och koka lite under omrörning så det tjocknar.

Lycka är...

Idag var sista lediga måndagen tillsammans med Parvel innan jag går upp och jobbar heltid. Vi åkte ut till bergvik och hade en riktig toppendag. Jag kan nu meddela att lycka är att åka bil med Byggare Bob och de prickiga Bamsebyxor man valt alldeles själv SAMTIDIGT som man äter hamburgare till lunch. Eufori. Bättre än så blir det inte.