Knyttet

I går kväll pysslade jag med att dekorera en tröja. Jag har haft en idé ett tag på att måla Knyttet på en tröja och nu har jag gjort det. Jag kopierade Tove Janssons illustration i orginalutgåvan av "Vem ska trösta knyttet?" och använde svart textilpenna.

Lillebror jobbar för fullt med att göra en dockteater av "Vem ska trösta knyttet?" som han och några vänner ska åka runt med och sätt upp på förskolor och skolor och annat. Det ska bli jätte kul att se när den blir verklighet. Vi är ju uppväxa med Peter Lundblads tonsättning av den och jag kan den fortfarande utantill. Misstänker att jag kommer få vara med och tillverka några dockor också.

Elvis Caféet i Haga

Vill bara tipsa om ett café som öppnat i stan. De öppnade i somras men jag har inte lagt märke till café King Creole förrän nu.  Vi var där härom veckan. Riktigt mysigt och lite retro men framförallt billigt! Kaffe/te, kaka och påtår till tre pers kostade 110:-! Som en extra liten atmosfär-bonus var alla borden dekorerade med samlarkort som ägaren fått genom Coolcard.

Myspys

Maken hjälpte vänner att flytta igår kväll men jag var hemma hos finaste familjen Hermansson istället och tittade på Sound of Music med dem och Anna.

Jag hade lite saker att fixa så jag blev sen som vanligt. Jag är alltid sen. Dålig vana det där. Men väl på Frödingshöjd bjöds det på scones, te och godis. Det var super mysigt! Precis vad jag behövde.

Anna kan verkligen hela musikalen utantill inklusive de instrumentella delarna och kom med små Fun-Facts hela tiden. Visste ni att den riktiga Maria von Trapp är med i filmen? Eller att lusthuset de dansar i inte är det samma som det som syns i andra scener. Eller att de åker förbi samma frisersalong flera gånger? Eller varför Julie Andrews har kort hår? Eller att regissören är med i qvintetten som vinner andra pris? Nej, det visste inte jag heller men sånt vet Anna.

Här bakas bulle!

Det här inlägget får vänta några månader på sin publicering men jag har plussat. Det är vad de coola brudarna på nätet säger när de testat positivt på grav-test. Gravid. Väntar barn. Har en bulle i ugnen. Om allt går som det ska ska jag bli mamma.

Jag undrar om min väninna också har en bulle. Hon drack inget på sittningen och jag vet att de försöker... Vi får väl se. Vi har sagt på skoj att vi ska göra detta tillsammans. Nu kanske det blir så.

Jag vill så gärna berätta för alla men vi väntar lite och ser så de första veckorna går bra. Jag känner inget alls, bara lite spänd i magen men jag vet inte om det är lilla knyttet eller bara lite nervositet.
 
På fredag ska jag till barnmorskan.

MM2010

Det är skönt att ha en ledig dag efter en rolig men ganska stressig produktion.
I lördags var det konsert. Allt gick bra, det var inte vår bästa konsert någonsin men det var nytt och fräscht och helt eget!
I en scenisk produktion, där mer än hälften av låtarna var arrade av körtjejer, fick vi berätta om kvinnors möten och livsöden.
För första gången i mitt liv var jag producent. Roligt men jag har slitit som ett djur och är rätt glad att det är klart nu.
Lovisa gav oss fina recensioner på NWT (klicka för att läsa) och det kändes bra. Vi firade med en sittning som var mysig men i ärlighetens namn lite utmattad. Vi har alla arbetat hårt för att ro projektet i land och vi lyckades.

Outfit

 

 Jeans och tröja från Gina. Halsduk från myrorna och det lila linnet är från Vila. Favoriten är dock strumporna som jag fick av maken. De är super tjocka, varma och goa sockar från Indiska.

Ett frö
En tanke
En dröm
Ett andetag av liv som glimmar i mitt inre.

Så litet, obeständigt,
stannar det och slår rot eller släpper det greppet
som drömmen när jag vaknar?

Dagens ord

Dagens ord är: Fuldans

Att skaka loss utan hänsyn till omgivningen, traditionella dansstilar eller åsikter om vad som är korrekt/estetiskt tilltalade sätt att dansa på. Klicka på länken ovan för illustration.


Det var ett tag sedan jag dansade. Någon annanstans än köksgolvet vill säga.

Ute på dansgolvet ser man fortfarande alla möjliga dansstilar men jag tycker fortfarande att det inte finns något så underbart som fuldans.

Kanske är det nostalgi som gör det för jag tror jag kom i kontakt med begreppet någon gång strax efter gymnasiet på de underbara festerna på Vizit. Det var ett sammanhang där man verkligen kände alla och inte bara den lilla grupp man kom dit med. Stället var sunkigt, ölen var billig men sällskapet gott och där fanns inga hämningar, inga restriktioner som sa hur man skulle vara och inte. Att dansa bra eller dansa dåligt existerade inte. Man bara dansade helt enkelt.

Vissa saker, som att uttrycka glädje i sång, färg eller dans, borde inte vara begränsande, det borde inte gå att mäta i bra eller dåligt. Att totalt strunta i vad alla andra tycker och bara skaka loss helt hämningslöst är fantastiskt.

Att tok-dansa sig svettigt tror jag är nyttigt för själen.

Outfit

 

 Stickad klänning och knästrumpor från HM om jag inte minns fel och armbanden från Mallorca.

Outfit

Kringlor är söta men jag måste ha dubbla kringlor annars blir de för långa. Skjortan har jag snott av G. Skorna är nya och jag gillar dem verkligen. Jeansen från Gina är lite trasigare än vad som var meningen men så kan det gå. Örhänget är ändå favoriten. En liten mini-chakram <3

Heja biskop Eva Brunne

Den här veckan träder den nya riksdagen in i sitt nya arbete. Det är en borgerligt styrad riksdag även denna gång med en viktig skillnad, att även Sverie Demokraterna sitter med.

Många är de upprörda känslor som stormat runt detta. Mångas reaktion på facebook var "om du röstade på SD kan du ta bort mig som vän". Min kloka kusin skrev dock i sin blogg att

"Jag tänkte först skriva att alla som har röstat på sd kan ta bort mig från min vänlista på en gång. Men i stället säger jag: alla som har röstat på sd kan boka in mig på en fika om vad invandringspolitik handlar om, vad fientlighet leder till och vad det innebär att vara en människa."

Igår samlades tusentals människor på Sergels Torg och demonstrerade för allas lika värde och i Storkyrkan predikade biskop Eva Brunne om det samma för Sveriges nya riksdag. (läs hennes predikan här)

Sverige Demokraterna reste sig i samlad trupp under predikan och lämnade Storkyrkan. Låt oss be att de som satt kvar tog till sig biskopens ord.

dofter

Det har blivit höst på riktigt.
Det gör mig inte glad men de där klara kalla höstdagarna som sprakar av färg slår an en sträng av lycka i mig.

På min väg mot jobbet slår en mängd dofter mot mig i den rena höstluften.
En slinga av rök från någons öppna spis ringlar sig runt mig och smeker fram minnen av hemma, av köksspis och brasor på fjället. Det luktar hemma, luktar pappa.
Vid universitetet bygger de ny idrottshall och svetsar högt uppe på byggnadsställningar. Den varma metalldoften retar mina sinnen. Det lukter svets, garage och smedja. Det luktar också pappa.
Det påminner mig om andra dofter som är hemma. Doften av motorsåg, gräsklipp, nysågat trä. Pappa.

Men vänta ett ögonblick! Varför finns inga doftminnen associerade till mamma!? Det borde finnas minst lika många.

Ibland inser jag att kanske är man hårdare socialiserad än man inser. Att inte dofter som borde påminna mig om mamma gör det beror helt enkelt på att jag associerar dem lika mycket med mig själv.

Symaskins olja och den varma motorn. Den dammiga mättade doften av tyg. Den mustiga doften av trädgårdslandets jord och kantareller. Av nybakade bullar och bröd. Den varma duniga lukten av hönor. Liljekonvaljer.

Vi har gjort mycket tillsammans mamma och jag. Vad mer än dofternas minnen kommer jag inse att jag tagit över och gjort till mitt eget utan att jag ens märkt det?

Boris the Spider - Nattens Fasa

I går kväll när jag skulle släcka ljuset satt en spindel stor som min handflata på väggen bakom mitt nattduksbord. Det var ingen långbening utan en tjock fet spindel med grova håriga ben som satt där i läslampans ljuscirkel. Satt var kanske fel uttryckt. Den sprang. I rask takt mot min kudde.

Jag, som ändå anser mig själv vara en ganska sansad människa, studsade bakåt och skrek rakt ut, bönade och bad min stackars man, som först inte förstod något alls, att ta bort den. Hela tiden höll jag ögonen fastklistrade på spindeln så att den inte skulle försvinna någonstans där jag inte visste vart den var. Min make är nu självutnämnd "Knight in shining armor", "Slayer of great beasts" och andra liknande grandiosa titlar som jag villigt bekräftar.

När spindeln var borta var dock allt jag kunde höra i mitt huvud min mammas ord då hon någon gång sagt något om att vargspindlar jagar i par. Var detta en vargspindel? Hade jag en upprörd spindelmake eller maka att vänta som nattligt besök!?

Det krävde all min viljestyrka att blunda och försöka somna. När jag tillslut lyckades var det med ena armen över huvudet för att jag åtminstone inte skulle få spindeln i ansiktet och andra armen om katten i en fåfäng förhoppning om att hon inte bara jagar möss utan också spindlar.

Hela natten kröp skräcken och obehaget längs min ryggrad på åtta ben ända in i mina drömmar.

I väntan på livet

Här rör det sig inte mycket.

På bloggen alltså.

I huvudet rör det sig mer än nödvändigt.

Producent för Musikaliskt möte, skriva examensarbete, jobba numera sextio procent räcker gott och väl att fylla min tid. Snart är det slutpraktik och då har jag inte mer tid.

Så här står bloggen still i väntan på att livet ska bli mitt igen.
Kanske i januari.