En tillåtande mor

Det finns saker jag är barnsligt förtjust i. Som att spotta körsbärskärnor långt, gå barfota i solvarm gyttja och känna hur den pyser upp mellan tårna, gå på frasig is så den krasar, åka karusell, hoppa i vattenpölar så det skvätter långt upp på benen. 

Vi hade åkt bil i nästan en timma. Parvel hade skrikit i högan sky minst en tredjedel av vägen. När vi kom hem och klev ur bilen hade det regnat så det var stora vattenpölar men nu sken solen och värmde de små sjöarna som formats på väg och cykelbana. Sonen satte rak kurs mot pölarna så snart vi kom ur bilen. Vem var jag att stoppa honom som tvingat honom sitta still i en varm bil i nästan en timma? Förresten ville ju jag också plaska med fötterna. 

Så kom vår granne förbi och log stort åt barnet som satt, genomvåt och lycklig i den största vattenpölen på cykelbanan. "Du har verkligen en tillåtande mor" sa han till sonen. Det kan ha varit den bästa komplimang jag fått på länge. 

Är man inte tillåtande måste man ju vara begränsande. Att sätta gränser är nödvändigt men att begränsa mitt barn vore fruktansvärt. Att förminska hans värld, ge honom färre möjligheter att välja, färre möjligheter att lära. Visst kommer det att gå snett ibland men jag hoppas att jag då kommer att kunna vara där för att hjälpa honom pussla ihop bitarna och börja om. 

Om snoppen och snippans påverkan på klädernas kulör

Jag är nog lite dum! Jag bara förstår inte det där med könsuppdelade barnkläder. Jag handlar till exempel aldrig barnkläder på H&M om jag inte måste för de är så otroligt separatistiska. Små pojkar och flickors kroppar ser likadana ut för mig. Det är bara snoppen eller snippan som skiljer och det borde inte påverka kläderna. Eller? Så varför är flickjeans tightare i storlek 80? Det måste vara något jag missat. Vi har jätte fina jeans med blommor på som jag inte kan använda till sonen för att de är för tighta, och jag har ändå en rätt smal liten ettåring. Men nu har jag ju en son och ingen dotter så de som har det kanske kan berätta för mig, är det så att flickor är lugnare och inte så rörliga av sig? Och blir de torra redan i ettårsåldern? För i så fall ska jag beställa en flicka nästa gång. De måste nästan bli torra redan efter tolv månader för det finns inte en chans att få plats med en blöjrumpa i de tighta jeans som hänger på affärernas flickavdelning. Och de kan knappast springa och klättra och leka ordentligt i dem heller så att kläderna görs så åtsittande måste väl bero på att flickor ändå inte behöver rörliga kläder? För inte kan väl affärerna sälja kläder som begränsar flickors rörlighet och hindrar deras grovmotoriska utveckling?

Och ni som har döttrar kanske också kan avslöja hemligheten med hur snippan påverkar färger och mönster? För det måste den väl göra på något sätt? Eller har det med någon sorts teori om barns utveckling att göra som jag missat när jag läste psykologi? Varför annars domineras avdelningen där man hittar klänningar och kjolar, av blommiga mönster, japanska små katter med rosetter och färger i rött, rosa och lila? Min son råkar tycka att både rött och rosa är jätte fina starka färger och väljer helst dem. Är det något fel på honom? Bör jag söka hjälp på BVC? För nog måste det finnas en tanke bakom? Inte kan väl alla klädkedjor gå på idiotiska, ogenomtänkta stereotyper som cementerar könsroller eftersom de dessutom sammankopplas med ett beteendemönster som begränsar våra barns valfrihet och möjligheter i livet? Eller?

Ja, jag som inte verkar fatta detta så bra med vad man bör klä små pojkar i har ju tur i alla fall eftersom affärerna hjälper mig genom att tydligt markera vilken avdelning som är för pojkar. Och är jag så dum så jag går till fel avdelning finns det de som går steget längre och tydligt skriver det. Jag älskar denna pyjamas som sonen fått och klär honom gärna i den så ett stort tack till givaren men också till företaget som producerat den för att de så tydligt skrivit ut att det är en pojkpyjamas så att jag, utan att fundera eller behöva skämmas, kan klä min son i den när han ska sova. Han sover nog mycket lugnare då, trygg i förvissningen om att hans mor inte klätt honom i en könsöverskridande pyjamas.

Dagens häng

Mot all förmodan lyckades vi få en solig dag. Sommaren har varit snål på den fronten men desto lyckligare blir man när det kommer en emellanåt. Vi packade ryggsäcken full och drog till skogs med fina yli-smôla och hennes far. Grillade korv, lekte i skogen, plockade blåbär och bara avnjöt dagen. Det är härligt att Parvel och Smôla kommer så bra överens trots att de är rätt olika. 

Om att semestra med en ettåring...

Vi har provat på något nytt, att åka på semester med en ettåring. Inte helt lätt kan man konstatera men väldigt mysigt.

Vi åkte och hälsade på lillebror i Vadstena. Han jobbade med Vadstena akademien under sommaren och satte upp Enrico di Borgogona av Donizetti. Operan var fantastisk även om det är roligare när man får höra lite mer av lillebror och inte bara i kören. Men det kommer nog, nu när han kommit in på Kungliga i Stockholm. 

Men det var spännande att semestra med Parvel, även om det bara var en minisemester i Sverige. Han är för liten för att göra saker äldre barn skulle kunna uppskatta men för stor för att man skulle kunna gå på guidade visningar och så som inte passar för barn. Alltså, vi gjorde knappt något av det jag tänkt. Inga guidade visningar, inga museebesök, ingen teater i det fria, ingen minigolf. Men vi strosade mycket på stan och lekte i lekparken. Promenerade längs strandpromenaden och badade i vättern. Provade ekot i slottsvalven och kastade stenar i vallgraven. Svår ålder, men otroligt mysig. Vi hyrde ett litet gårdshus, vilket verkligen var idealiskt för oss. Man behövde inte oroa sig för att eventuellt störa andra när han vaknade på natten och kunde komma och gå som vi ville. Dessutom låg det granne med slottet och det är ju inte fy skam.