Temla i fastan

Fastan smyger sig på mig varje år utan att jag riktigt är beredd på att den kommer men rätt som det är är den här. Luteransk fasta är inte som den muslimska tack och lov, det skulle inte mitt blodsocker klara men inget kött, godis eller alkohol fram till påsk är vad som gäller. Att ge upp något för att påminnas om andra känns bra, men det kräver att tanke blir handling. Att inte bara stå över något utan också skänka av det man har. I fastan blir min önskan och min bön, hjälp oss dela med se som saknar det vi äger i överflöd.

Vintermörkret ligger fortfarande lika tungt som snön även om en gryning av vår kan anas. Men visst finns saker som lyser upp mörkret. Kärlek, vänner, delad glädje och sorg. Och man ska inte underskatta en hembakt semla, te och en bukett ekologiskt närodlade tulpaner i växthus värmda med biogas.

Dagens ord

Ylleknutte.

Jag hade en härlig föreläsare idag, professor i friluftspedagogik, som beskrev sig själv som en ylleknutte, eller mulle. Charmigt ord. Ska man basera definitionen på honom krävs det en ärtgrön skjorta, överdragsbyxor, kängor med snölås och en oljerock med extremt stora fickor för att vara en ylleknutte. Min pappa är nog en typisk ylleknutte.

Jag läste någonstans att man aldrig blivit dissad förrän man dissats av en katt.

Jag vet inte hur jag ska ta Missans kritik när hon minutiöst pulveriserar mina nyskrivna låttexter.
Är hennes statement när hon river det i bitar: "Det suger"?
Eller är det ett: "good enough to eat" hon försöker säga mig?

Oavsett vilket är det alldeles för viktigt för att bry sig om mina protester eller försök att få hennes uppmärksamhet. Värt att notera är att jag kastat ned henne fyra gånger innan jag tog fram kameran...



En sista liten fråga: hur ser hon skillnad på husses och mattes papper? För det är bara mina som äts upp...

Dagens ord

aluminiumburkscuts

myntat på en väns blogg och syftar till skadorna man får på hennes nya jobb. Lite som papercuts fast värre liksom.

Snö

Inte så länge vi har bott här har vi upplevt så mycket snö. Det lättar upp mörkret lite men jag börjar verkligen längta efter våren nu. Ge mig ljus och lite värme att tina frosten ur min frusna märg och isen ur mina ben. Längtan är så stark att jag uppenbarligen börjar tal-hallucinera. Freudiansk felsägning kallas det visst också.

sms från Lilla Syster

Jag fick ett sms från min Lilla Syster

16-feb-10 22:28
Lilla Syster: "Vad är det vackraste du vet"

Jag: "fryken i solen när man åker längs fryksdalsbanan, rimfrost på trädgrenar, små bebisar, gustafs ögon, människor som älskar varandra"

Lilla syster: "Vackert, och ellerhur blir man glad av att tänka på det?"

Ibland behöver jag människor som får mig att stanna upp. Visst blir man lycklig att tänka på det man tycker är vackert i livet. Det är så lätt att man bara rusar på. Tack till Lillasyster som påminner mig ibalnd.

Vad är det vackraste du vet?

Outfit

mitt ego och jag

Det är inte lätt när självkänslan får sig en törn. Det är nog därför jag har så svårt att tordas prova nya saker. Det är det där med att inte vara bäst. Att åka skidor i Mattila var väl ingen konst även om jag bröt av min fina skida. Men att dansa, åka skridskor eller livrädda på badhuset. Vilken ångest!

Men inget ont som inte för något gott med sig. Jag fick med mig både Vännen, hennes syster och Älsklingen på en välbehövlig tur ute, på knocklig spolad is, för att se om jag alls kunde stå på benen. Jag kan gnälla på lärarutbildningen i oändlighet men ett som är säkert är att den har tvingat mig att göra saker jag inte skulle ha gjort annars.

Jag undrar vad det kommer sig av detta att jag måste vara duktig på något för att ens våga prova. Det är ju oerhört begränsande att inte våga och väldigt frigörande när man märker att man kan. Som en stolt treåring ropar jag till min klasskamrat över isen i ishallen: "Titta, jag kunde! Jag gjorde tre stycken!"

Idag bär det av till isen igen. Det är Hockey som gäller denna gången. Visst har jag en liten knut i magen men kanske kan även detta gå bra.

xkcd

Ibland upptäcker man nya bekantskaper på nätet (klicka på rubriken för att komma till xkcd.com) i vilka man kan känna igen sig själv. Det är också roligt att se när människor runt omkring visar sig ha fastnat för samma sida. Man upptäcker likheter hos varandra som man inte kände till.

Nerden inom mig klappar i händerna åt den härliga syniska och humorn i serierna på xkcd.com. Men favoriten jag fastnade för är serien om pojken i tunnan. Här är den (Klicka på bilderna så blir de större). Cudos och all ära till skaparen av den.

Barrel


Barrel part 2


Barrel part 3


Barrel part 4


Flying Ferret


Barrel part 5

Nerden inom mig

Vi läste en naturkurs i våras. Vid ett tillfälle gjorde vi mycket enkla experiment där vi släckte ljus med koldioxid vi samlat ihop från en bägare där vi löst samarin i vatten. Följd frågan var hur den kemiska reaktionen borde se ut. Jag debatterade länge med läraren eferåt och kände en bubblande glädje i magen över att få diskutera huruvida vattnet egentligen alls är med och reagera i reaktionen, om det är en katalysator eller bara ett medium för att jonerna ska lösas.

Vart tog nerden i mig vägen? Jag gillade henne. Lärarutbildningen ger inga som helst intelektuella utmaningar, ingen stimulans. Istället får vi åka skridskor och det är ju kul och så... men allvarligt talat! Ge mig något att bita i!

Jag jag hittade denna sida med små serier och de tog mig tillbaka till min högst nerdiga högstadie och gymnasieperiod då jag kunde njuta av att filosofera över hur många valenceelektroner Sharika och jag delade när jag rörde hennes arm på våra morgonpromenader eller de långa teckande serier som jag, Vännen och Ria skapade i våra anteckningsblock under de långa timmarna på IB.



http://xkcd.com

Att säga ja men mena nej... eller vänta...

I flera veckor har det ringt i min telefon. Det pockar och lockar, ger dåligt samvete och smickrar. valberedningen har jobbat hårt för att tillsätta posterna i årets styrelse.

Att säga ja men mena nej är ju inte bra men att säga nej men mena att jag är intresserad men har inte tid just nu uppskattas inte heller så jag hör mig själv säga att om ni inte hittar någon annan så får jag fundera igen...

Vid årsmötet fick jag öva mig i konsten att inte ta på mig för mycket. Det är svårt när över fyrtio personer sitter i stort sett tysta i lika många minuter och bara väntar på att någon ska ta på sig rollen som kassör. Det blir liksom en lite tryckt stämning då... Och när en vänlig själ tillslut säger upp den post som notfiskal som hon redan tagit på sig för att istället ta rollen som kassör känner jag hur det drar i handen av lättnad och tankarna flirtar med känslan att notfiskal är ju inte hälften så betungande som kassör, det skulle jag kunna hinna med och ingen annan verkar ju...

Jag hade gett Vännen mitt emot mig uppdraget att sparka hårt på mitt ben om det började rycka i min högra hand vid andra tillfällen än votering. Ibland klagar jag på min mamma. Hon tar på sig på tok för många saker och jobbar alldeles för mycket. Det är lätt att kasta sten i glashus när väggarna är så välputsade att det krävs att någon ska ge en rejäl spark på smalbenet för att man ska se att man nästan gick in i en.

Hur knyter du din knut egentligen

Vi stod och slet med Gustafs slips här om dagen. Jag har alltid knutit en fusk knut på mina smala slipsar men på Gustafs breda sidenslips gick inte detta an. Nätet är en gudagåva i dessa lägen när Gentlemanna bibeln (en röd bok som står i bokhyllan, skänkt av Gustafs storebror men helt opedagogisk!) inte var till någon hjälp. Här är ett utdrag ur sidan jag fastnade för och som hjälpte oss genom denna pers som Windsor innebär.

"Slipsen är ett tortyrredskap för självplågare som funnits i hundra år. Men om nu seden kräver att du ska bära den så är frågan given. Hur knyter du din slips egentligen? Det finns tre vanliga knutar. Den enklaste ska jag inte ens försöka visa här för den blir bara sned och ful samtidigt som det inte är mycket svårare att göra en ordentlig knut.
Så vi börjar med den vanliga slipsknuten som de flesta använder. Den kallas ibland för halv Windsor och är enkel att lära sig. Den är dessutom ganska lätt att justera så den får ett någorlunda snyggt utseende. Bilden här nedan som visar hur du knyter den är från det håll du själv ser slipsen när du har den runt halsen."



http://www.kennethshem.se/Slipsknut.htm

En månad

Snart har en månad gått när livet har legat lite på is. Jobbet har rullat på och jag har gått i skolan men har inte haft ork, tid eller lust att skriva något annat än poesi. Men inget jag delar med mig av ännu.
Vännens pappa har dött och vi lägger all tid vi får och kan på henne och familjen. Dagarna följer på varandra, vissa är svårare andra är lättare. Idag var begravningen. Det var en fin och ljus begravningsgudstjänst i Domkyrkan med minnesstund i församlingshemmet.
Mitt hjärta värker för Vännen, hennes mor och syster och våra tankar och böner är med dem.