Det är inte lätt när självkänslan får sig en törn. Det är nog därför jag har så svårt att tordas prova nya saker. Det är det där med att inte vara bäst. Att åka skidor i Mattila var väl ingen konst även om jag bröt av min fina skida. Men att dansa, åka skridskor eller livrädda på badhuset. Vilken ångest!
Men inget ont som inte för något gott med sig. Jag fick med mig både Vännen, hennes syster och Älsklingen på en välbehövlig tur ute, på knocklig spolad is, för att se om jag alls kunde stå på benen. Jag kan gnälla på lärarutbildningen i oändlighet men ett som är säkert är att den har tvingat mig att göra saker jag inte skulle ha gjort annars.
Jag undrar vad det kommer sig av detta att jag måste vara duktig på något för att ens våga prova. Det är ju oerhört begränsande att inte våga och väldigt frigörande när man märker att man kan. Som en stolt treåring ropar jag till min klasskamrat över isen i ishallen: "Titta, jag kunde! Jag gjorde tre stycken!"
Idag bär det av till isen igen. Det är Hockey som gäller denna gången. Visst har jag en liten knut i magen men kanske kan även detta gå bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar