Fastan smyger sig på mig varje år utan att jag riktigt är beredd på att den kommer men rätt som det är är den här. Luteransk fasta är inte som den muslimska tack och lov, det skulle inte mitt blodsocker klara men inget kött, godis eller alkohol fram till påsk är vad som gäller. Att ge upp något för att påminnas om andra känns bra, men det kräver att tanke blir handling. Att inte bara stå över något utan också skänka av det man har. I fastan blir min önskan och min bön, hjälp oss dela med se som saknar det vi äger i överflöd.
Vintermörkret ligger fortfarande lika tungt som snön även om en gryning av vår kan anas. Men visst finns saker som lyser upp mörkret. Kärlek, vänner, delad glädje och sorg. Och man ska inte underskatta en hembakt semla, te och en bukett ekologiskt närodlade tulpaner i växthus värmda med biogas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar