Högmod går före fall

Jag adventsstädar och idag när jag stod och putsade fönstren kände jag mig för ett ögonblick som superkvinnan. Sonen stod på en pall vid bänken och lekte med några burkar. Visst är det svårt att bolla att vara en bra mamma och samtidigt få något gjort i hemmet men övning ger färdighet. Sonen övergår till att leka med vispar och slevar.

Kanske är det till och med så att jag klarar detta lite bättre än många andra. Jag är faktiskt ganska duktig, en bra fru om jag får säga det själv och en fantastisk mamma. Se så självgående sonen är där han leker med förskäraren.

Förskäraren!?

Ajaj vännen den är farlig! Vasst! Nej du får inte ha filékniven heller! Men skrik inte det bara är så. Kom hjälp mig putsa fönster istället nej inte slå på fönstret. Ååååh! Det är ju helt omöjligt att då något gjort!

Vad är då dagens lärdom? Njut av ögonblick som superkvinna för de går snabbt över och hur är det man säger, högmod går före fall...

Dagens Outfit

Detta har jag inte haft tid till på ett tag *läs: över ett år* men dagens var en mys-bohemisk kombo. Den stora stickade sjalen var ett loppisfynd. tights och benvärmare från H&M. Örhängen från Indiska och klänningen som man inte ser så mycket av var en gåva från  min en vän som tyckte den passade bättre på mig än på henne. Den har trekvarts ärm, snyggt fall och lite snörning i ryggen.

Om det ändå vore så enkelt...

Börjar det inte bli lite uttjatat? Tröttnar inte folk på att vara upprörda och kränkta? Hur kan man skrämmas så av ett litet pronomen? Jag har reflekterat över detta förut här men upphör inte att förvånas. I Metro i veckan reagerade signaturen JS på en tidigare insändare. Egentligen hade jag hellre velat läsa den tidigare men JS insändare vore ju rolig om den inte vore så sorglig. Vi hade högläsning på kontoret och ville skratta och gråta om vart annat.

Är det utvecklingen som gått för fort, så att människor inte hinner med? Är det förändringen i sig som skrämmer? Kanske, men det är ju många i min egen ålder som rynkar på näsan och tycker att genusarbete är onödigt och hen är ett skällsord lika illa som fitta. Men det kanske är det som är problemet. Könsmaktsordningen i sig. Hur skall det kunna finnas en över och underordning om man använder könslösa pronomen. Hur ska man kunna tillskriva en karaktär i en bok eller en person man möter, de egenskaper som stereotypt tillhör den om man inte kan definiera könet. Är det egentligen det frustrationen handlar om? Att ordet hen är ett viktigt steg mot nedbrytningen av den patriarkala ordningen och att vi nu kämpar med näbbar och klor, både men och kvinnor, för att upprätthålla den?

Om det ändå vore så enkelt att "utrota könet" som att byta lite pronomen och undvika rosa eller blått, då skulle jag bli lycklig! Jag tror det krävs lite mer. Men vissa jobbar på det. Det som fångade mig mest var nog omnämnandet av "genusfria skolor" vilket gjorde mig mycket nyfiken. Jag kastade mig över google och hittar Förskolan Egalia. Det är ju fantastiskt! Jag håller helt med Aftonbladets kolumnist Malin Wollins. Det må vara ett experiment men det är ju ett underbart experiment! Jag vill ha ett Egalia i min stad! Jag skulle kunna offra, säg, min vänstra hand för att få sätta min son i en sådan pedagogisk verksamhet där jag visste att de gjorde allt de kunde för att öppna upp för alla möjligheter livet kan erbjuda och ge mitt barn den valfrihet alla barn förtjänar.

Dagens ord

Mugg

Ett substantiv som syftar till ett dryckeskärl, ofta för varma drycker och med ett eller två öron.
... men vad som är en mugg beror väl på vem du frågar. Agree to disagree.

Utrymme att växa

Vi var ute och grejade i trädgården efter förskolan. Det har varit några helt fantastiska höstdagar nu men hög klar luft och strålande sol. Jag plockade av de färdiga fröna av ringblommorna och strödde dem i rabatten för att ge dem en bra start inför våren. Parvel grävde i sin lilla rabatt (ett litet hål mellan plattorna som vi inte fyllt igen) och jag visade honom hur man kan ta några frön och plantera. När jag vände ryggen till gick han till rabatten och drog av några blommor och kronblad från de sista tappra ringblommorna. Det är klart. Ska det växa blommor till våren är det ju uppenbart blommor man ska plantera.

Det går så fort nu. Jag tycker knappt att jag hinner med. Varje dag snappar han upp något nytt eller jag upptäcker att han klarar något han inte kunde tidigare. Men är inte det den ständiga utmaningen som förälder att hela tiden ligga steget efter men ändå lita på sitt barns enorma förmåga och ge dem utmaningar och låta dem delta och prova nya saker trots att man inte vet vad de klarar? Att verkligen skapa förutsättningar och utrymme där de han växa.

Dagens ord

Bambuskött

Maken var och köpte mat på dem lokala thairestaurangen och de serverade detta. De är kungen på prickar.

Dagens Ord

Tecken

Barn kan ju lära sig tecken långt innan de lär sig prata. Rent teoretiskt alltså. När jag pratade med en vän om detta var hennes son ett halvår. Hon hade inte hört om det förut men började prova lite. Vid nio månader gjorde han sitt första tecken - gröt. Nu vid ett och ett halvt års ålder har han runt åttio tecken. Parvel har inga såna ambitioner. Jag tror inte han tycker att han behöver. Men runt ettårs dagen lossnade det lite.

Dagens tecken är Vatten och mer
Det tog ett tag men Parvel har äntligen börjat använda tecken. Tecknet för vatten var nästan det första så det har han kunnat ett tag men nu när det börjar lossna tänkte jag att vi ska börja dokumentera. De inklippta tecknen är från Svenskt teckenspråkslexikon som är en helt fantastisk sida där vi hittat många tecken. En annan bra sida är UR teckenspråk och till mobilen har jag en app som heter spread the sign. 

Det känns skönt när människor bekräftat sin egen dumhet så slipper man fundera på det. Inte nog med att man är ignorant nog att klottra på väggen till ett trossamfund, att inte respektera andra människors tro bara för att den är olik hens egen, utan lyckas klottra på fel kyrka också. Så vitt jag vet tillhör mormonerna och jehovas vittnen helt olika samfund med helt olika trossystem.

Honungskyckling på grönsaksbädd

5 kycklingbröst
salt och peppar

glaze:
½ dl japans soya
½ dl flytande honung
½ dl sweet chili sås
paprikapulver

Pesto
½ påse roccula
1 dl rostade solroskärnor
2 msk olivolja

sockerärtor
ett knippe sparris
½ påse roccula
1 mango (lite omogen)

Krydda kycklingen runt om med salt och peppar och lägg på en smord djup plåt.
Rör ihop ingredienserna till glazen och pensla över 1/3 på kycklingen.
Sätt in i ugnen på 175 grader tills den är genomstekt ca 40 min. Pensla kycklingen med glaze ytterligare två gånger under tillagningen.
Låt svalna och skär i skivor.

Mixa roccula, solroskärnor och olja till en slät pesto i blender eller med stavmixer.

Koka sparrisen lätt.
Skala och dela mangon i ca1x3 cm stora bitar.
Bryn sockerärtorna i en het panna så de blir aningens mjuka. Lägg i sparris och mangon på slutet hetta upp så den blir varm. Krydda med salt och peppar och rör i rocculapeston.
Lägg upp på ett stort fat och lägg den skivade, kalla kycklingen ovanpå.

Morotssoppa med ingefära och citron

När solen äntligen kom har det hunnit bli höst. Inget bad och ingen strand men man får försöka fånga det man kan och behålla solglimtarna så gott det går. Jag satsade på ta i solen på de sätt jag kan. De sista blommorna från rabatten på bordet och värmande matlagning. En fantastisk soppa som värmer i höstkylan.

500g morötter
3 cm färsk ingefära
2 dl vispgrädde
1 citron
1 gul lök
2 msk olja
8 dl vatten
3 msc kycklingfond
1 dl matyoghurt
färsk citronmeliss

Skala och skiva ingefäran. Riv skalet av citronen och koka grädden med ingefära och citron.
Kala morötterna och skiva i slantar. Finhacka löken.
Fräs löken mjuk och glansig i oljan. Släng i morötterna och fräs ytterligare någon minut.
Häll på vatten och fond. Koka tills morötterna är mjuka.
Mixa soppan med stavmixer. Inte helt slät utan låt den ha lite bitar kvar.
Sila ned grädden i soppan.
Pressa citronen och rör ned 2 msk citron juice. Smaka av med salt och peppar.
Garnera med en klick matyoghurt och citronmelissblad.

Citronmarängpaj

Idag hade jag fina Anna-Panna på besök. Vi satt länge och pratade om livet och kärleken och allt som hör till. Jag har saknat henne men nu kommer hon äntligen hem. Och hon tar med sig sin grabb också. Jag ser verkligen fram emot att träffa honom. Men fika är ju nödvändigt när man har sånt finbesök och som tur var hade jag citronmarängpaj som bara väntade i kylen.

Botten:

150g smör

3 dl vetemjöl

1 dl socker

0.5 tsk bakpulver

Citronkräm:

2 citroner (ekologiska)

1.5 dl socker

2.5 msk maizena

75 g smör

4 äggulor

Maräng:

4 äggvitor

1 dl socker

1 nypa salt

1 tsk vaniljsocker

Börja med botten. Smält smöret och blanda i mjöl, socker och bakpulver. Rör tills det blir en jämn deg.

Tryck ut den i en form med löstagbar kant. 

Grädda i 175 grader 15 minuter.

Riv citronskalet fint och pressa saften. 

Blanda josen med skal, socker och maizena. Det ska vara 3.25 dl vätska så späd med vatten om inte josen räcker.

Koka under vispning tills det tjocknar.

Dela äggen och tillsätt gulorna i citronkrämen en i taget under omrörning. Låt inte smeten koka mer. 

Tag av och låt svalna.

Vispa äggvitorna till hårt skum. Tillsätt socker, vanilj och salt. Vispa försiktigt.

Bred citronkrämen över den förgräddade pajbotten och häll över marängsmeten. Grädda i 150 grader ca 1 timma. Låt pajen stå till sig någon timma innan servering. 

Brumse

För alla matematiker kommer nu en ny nöt att knäcka. Hur många gånger kan  man läsa en unges favoritbok? Med i beräkningen bör man också ta hänsyn till att man kan den utantill, skulle kunna rabbla innehållet i sömnen, att sonen har hört den så många gånger att han kan läsa den för oss med sina ord men vårt tonfall, att man är innerligt trött på den hur pedagogiskt upplagd den än må vara... och hur glad Parvel blir... varje gång. Svaret finner ni nederst i inlägget.

Svar: ett oändligt antal gånger.

Föräldrauppfostran

Vi är på affären. Jag vänder ryggen till en sekund och sonen stoppar kvickt munnen full med småsten från golvet. Förbi passerar två damer i medelåldern som säger "ajajaj inte stoppa sten i munnen". Det bara bubblar i mig av irritation och jag vill fräsa ifrån "Det är JAG som är hans mamma så vad han gör eller inte gör ska du skita i!". Men det gör jag naturligtvis inte. Jag bara plockar stenen ur munnen på honom.

Det spelar ingen roll vem det är eller vad de kommenterar, jag blir lika irriterad. Och lite skadad är jag ju så naturligtvis sätter jag mig ned och analyserar mina reaktioner. Först tänkte jag att det var för att de la sig i. Det är jag som är Parvels förälder och därför också jag som avgör vad han får eller inte får göra, vad han klarar eller inte klarar, vad som är farligt och inte för honom. Men egentligen borde jag ju, just i egenskap av hans förälder, vara tacksam för att det finns andra runt om som bryr sig om honom, som inte vill att han ska bli sjuk eller skada sig, så det håller inte. Så varför blir jag så irrationellt irriterad?

När jag gräver lite djupare inser jag att det är för att i en harmlös kommentar eller tillrättavisning av en annans   barn ligger också en inbyggd kritik av densammes förälder. Även i frågor finns en underliggande kritik. "Oj får han äta den där?" kan nästan direktöversättas till "Oj, nu var du inte särskilt uppmärksam. Det där kan vara farligt. Du är då inte särskilt rädd om ditt barn eller i alla fall inte lika rädd om honom som jag var om mina...". Det som irriterar värre än årets första myggbett är att den som tillrättavisas är inte sonen utan jag. Och handen på hjärtat har jag aldrig klarat av när andra talar om vad jag ska göra eller hur det ska göras.

Det är väl så samhället fungerar. Redan i förskolegrupperna uppfostrar barnen varandra till det de anser vara önskvärt beteende så självklart uppfostrar även föräldrar varandra. Men det betyder att det borde fungera åt båda hållen. Nästa gång ska jag inte vara tyst utan fräsa ifrån "Det är JAG som är hans mamma så vad han gör eller inte gör ska du skita i!".

Idag luktar stan fantastiskt. Det känns att det är höst. luften är sval och doften från kafferosteriet ligger tung.

Det är lustigt hur vissa dofter, som den, är så tilltalande. Nytt läder och papper när man öppnar en ny skrivbok, lavendel, nystruken tvätt, bröd direkt ur ugnen, hästar, oljefärg, pavels nacke...

Men jag antar att det är för att dofterna är så tätt sammankopplat med annat. Med frihet, känslan av att vara nykär, kreativitet, sånt som gör livet värt att leva.

Lingonplock

När solen slutligen kom hade det hunnit bli höst. Tiden för bad och lata dagar på stranden är förbi men på sätt och vis känns hösten mer prestigelös. Det är som att varje solglimt och varje fin dag med hög klar luft är en bonus när man väntar sig regn och stormbyar, rusk och minusgrader. Lördagen var underbar och det var nästan varmt. Vi tog med matsäck och nyinköpta bärskrapor och gav oss ut på jakt efter lingon. Jag hade sett ut ett ställe som det faktiskt var rätt bra med bär på. Det doftar så underbart i skogen när ljungen blommar och träden blir solvarma. Det påminde om när jag var ute med mamma. Det var också en fantastisk dag men nästan exakt för ett år sedan. Det upphör aldrig att förundra mig hur mycket som hänt på ett år. I fjol satt jag på en tuva och ammade. I år sörplade Parvel glatt i sig av mitt kaffe.

Fikapaus 18/8 2011

Fikapaus 1/9 2012

Vi fick ihop nästan tio liter lingon. Och vi hade en underbar dag i skogen. Det känns skönt med dagar som man verkligen tar vara på. Och underbart att få dela upplevelserna med lill-pysen. Och visst har mycket förändrats på ett år men det känns skönt att se att vissa saker är oförändrade. Man blir lika trött av att plocka bär. Och sylten smakar lika bra. 

Trött Parvel 2011

Trött Parvel 2012

Om konsten att kompromissa

Nej du får inte hälla mjöl och havregryn på golvet.
Nej du får inte hälla ut vetekli heller.
Ok då, konserverna får du ta ut på golvet.

Spotta inte maten på golvet. Du ska sitta i din stol och äta själv med skeden.
Spotta inte maten på golvet. Du kan få sitta i mitt knä och äta.
Ok då, sitt på bordet, jag matar dig, bara du äter.

Att vara förälder har visat sig vara att till fullo behärska konsten att kompromissa. Det gäller väl för alla relationer men extra mycket för mitt barn känns det som. Jag får dagligen göra avvägningen, vad är viktigast, att han sitter i sin stol och äter själv med sked eller att han äter alls? Att han somnar om på natten i sin egen säng utan välling eller att han sover gott?

Men det är en fine line också. Vart går gränsen mellan att vara en flexibel förälder som kompromissar och en curlingförälder som skämmer bort? I ärlighetens namn känns det lite som att för en kompromiss krävs det att båda tummar lite på sin vilja och möts halvvägs. Jag måste erkänna att halvvägs väl inte riktigt är vart vi möts, sonen och jag. Men även en centimeter är en liten seger.

Ordbok 2

Det händer mycket på ett år och vi jobbar med tecknen men lill-pysen kör sitt eget race och tycker att vi fattar ändå. Men det är fortfarande inte lätt för utomstående att tolka vad Parvel säger så här kommer en uppdaterad version av ordboken.

En tillåtande mor

Det finns saker jag är barnsligt förtjust i. Som att spotta körsbärskärnor långt, gå barfota i solvarm gyttja och känna hur den pyser upp mellan tårna, gå på frasig is så den krasar, åka karusell, hoppa i vattenpölar så det skvätter långt upp på benen. 

Vi hade åkt bil i nästan en timma. Parvel hade skrikit i högan sky minst en tredjedel av vägen. När vi kom hem och klev ur bilen hade det regnat så det var stora vattenpölar men nu sken solen och värmde de små sjöarna som formats på väg och cykelbana. Sonen satte rak kurs mot pölarna så snart vi kom ur bilen. Vem var jag att stoppa honom som tvingat honom sitta still i en varm bil i nästan en timma? Förresten ville ju jag också plaska med fötterna. 

Så kom vår granne förbi och log stort åt barnet som satt, genomvåt och lycklig i den största vattenpölen på cykelbanan. "Du har verkligen en tillåtande mor" sa han till sonen. Det kan ha varit den bästa komplimang jag fått på länge. 

Är man inte tillåtande måste man ju vara begränsande. Att sätta gränser är nödvändigt men att begränsa mitt barn vore fruktansvärt. Att förminska hans värld, ge honom färre möjligheter att välja, färre möjligheter att lära. Visst kommer det att gå snett ibland men jag hoppas att jag då kommer att kunna vara där för att hjälpa honom pussla ihop bitarna och börja om. 

Om snoppen och snippans påverkan på klädernas kulör

Jag är nog lite dum! Jag bara förstår inte det där med könsuppdelade barnkläder. Jag handlar till exempel aldrig barnkläder på H&M om jag inte måste för de är så otroligt separatistiska. Små pojkar och flickors kroppar ser likadana ut för mig. Det är bara snoppen eller snippan som skiljer och det borde inte påverka kläderna. Eller? Så varför är flickjeans tightare i storlek 80? Det måste vara något jag missat. Vi har jätte fina jeans med blommor på som jag inte kan använda till sonen för att de är för tighta, och jag har ändå en rätt smal liten ettåring. Men nu har jag ju en son och ingen dotter så de som har det kanske kan berätta för mig, är det så att flickor är lugnare och inte så rörliga av sig? Och blir de torra redan i ettårsåldern? För i så fall ska jag beställa en flicka nästa gång. De måste nästan bli torra redan efter tolv månader för det finns inte en chans att få plats med en blöjrumpa i de tighta jeans som hänger på affärernas flickavdelning. Och de kan knappast springa och klättra och leka ordentligt i dem heller så att kläderna görs så åtsittande måste väl bero på att flickor ändå inte behöver rörliga kläder? För inte kan väl affärerna sälja kläder som begränsar flickors rörlighet och hindrar deras grovmotoriska utveckling?

Och ni som har döttrar kanske också kan avslöja hemligheten med hur snippan påverkar färger och mönster? För det måste den väl göra på något sätt? Eller har det med någon sorts teori om barns utveckling att göra som jag missat när jag läste psykologi? Varför annars domineras avdelningen där man hittar klänningar och kjolar, av blommiga mönster, japanska små katter med rosetter och färger i rött, rosa och lila? Min son råkar tycka att både rött och rosa är jätte fina starka färger och väljer helst dem. Är det något fel på honom? Bör jag söka hjälp på BVC? För nog måste det finnas en tanke bakom? Inte kan väl alla klädkedjor gå på idiotiska, ogenomtänkta stereotyper som cementerar könsroller eftersom de dessutom sammankopplas med ett beteendemönster som begränsar våra barns valfrihet och möjligheter i livet? Eller?

Ja, jag som inte verkar fatta detta så bra med vad man bör klä små pojkar i har ju tur i alla fall eftersom affärerna hjälper mig genom att tydligt markera vilken avdelning som är för pojkar. Och är jag så dum så jag går till fel avdelning finns det de som går steget längre och tydligt skriver det. Jag älskar denna pyjamas som sonen fått och klär honom gärna i den så ett stort tack till givaren men också till företaget som producerat den för att de så tydligt skrivit ut att det är en pojkpyjamas så att jag, utan att fundera eller behöva skämmas, kan klä min son i den när han ska sova. Han sover nog mycket lugnare då, trygg i förvissningen om att hans mor inte klätt honom i en könsöverskridande pyjamas.

Dagens häng

Mot all förmodan lyckades vi få en solig dag. Sommaren har varit snål på den fronten men desto lyckligare blir man när det kommer en emellanåt. Vi packade ryggsäcken full och drog till skogs med fina yli-smôla och hennes far. Grillade korv, lekte i skogen, plockade blåbär och bara avnjöt dagen. Det är härligt att Parvel och Smôla kommer så bra överens trots att de är rätt olika. 

Om att semestra med en ettåring...

Vi har provat på något nytt, att åka på semester med en ettåring. Inte helt lätt kan man konstatera men väldigt mysigt.

Vi åkte och hälsade på lillebror i Vadstena. Han jobbade med Vadstena akademien under sommaren och satte upp Enrico di Borgogona av Donizetti. Operan var fantastisk även om det är roligare när man får höra lite mer av lillebror och inte bara i kören. Men det kommer nog, nu när han kommit in på Kungliga i Stockholm. 

Men det var spännande att semestra med Parvel, även om det bara var en minisemester i Sverige. Han är för liten för att göra saker äldre barn skulle kunna uppskatta men för stor för att man skulle kunna gå på guidade visningar och så som inte passar för barn. Alltså, vi gjorde knappt något av det jag tänkt. Inga guidade visningar, inga museebesök, ingen teater i det fria, ingen minigolf. Men vi strosade mycket på stan och lekte i lekparken. Promenerade längs strandpromenaden och badade i vättern. Provade ekot i slottsvalven och kastade stenar i vallgraven. Svår ålder, men otroligt mysig. Vi hyrde ett litet gårdshus, vilket verkligen var idealiskt för oss. Man behövde inte oroa sig för att eventuellt störa andra när han vaknade på natten och kunde komma och gå som vi ville. Dessutom låg det granne med slottet och det är ju inte fy skam.

Dagens Ord

Snålvatten

Snålvatten kallar min farfar dregel för. Det är ett lustigt ord. Snål kan tolkas på två sätt, snål det vill säga girig, gnidig, överdrivet sparsam eller så kan snål betyda lysten eller begiven på. Den betydelsen finner man nästan bara i finlandssvenskan.

Arvid har dreglat non-stop sedan han var några månader och jag tänkte att det ger sig väl men han får bara fler och fler tänder. Och det är väl bra antar jag för han äter bara mat i stora bitar nu. Allt annat är äckligt!

Dagens Ord

Hund

Dagens ord är hund. Det tog ett litet tag innan han fattade grejen med tecknet. Först försökte han klappa på mitt ben istället. Logiskt. Men när mamma och pappas chefer Aisha kom och hälsade på idag satt tecknet utan tvekan.

Prinsesstårta

Maken fyllde år och önskade sig en prinsesstårta som fördelsedagstårta. Det har jag aldrig bakat förut så det var en spännande utmaning. Men den blev rätt fin om jag får säga det själv. Dock var den godare några dagar efteråt så det hade nog inte skadat med mer fyllning för att göra den ännu saftigare. 

4 ägg

2 dl socker

1 dl vetemjöl

1 dl potatismjöl

½ tsk bakpulver

marsankräm

hallonsylt

hallon (färska eller tinade frusna)

ca 2 dl grädde

300g marsipan

karamellfärg

2 msk florsocker

(blockchoklad)

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en rund form.

Dela äggen och vispa vitorna till ett hårt skum. Tillsätt gulorna och sockret växelvis under vispning. 

Blanda mjöl och bakpulver och rör ned i smeten. 

Häll i formen och grädda 25 min i nedre delen av ugnen.

Stjälp upp och låt svalna.

Blanda marsansåsen efter instruktion på förpackningen som anvisar kräm snarare än sås. 

Vispa grädden hårt och blanda i vaniljkrämen. 

Mosa bären och blanda med sylten. 

Färga marsipanen valfri färg med karamellfärgen. 

Dela kakan i tre delar. 

Här kommer det trickiga. I receptet står det att man ska kavla marsipanen till en stor rundel som täcker tårtan, för att sedan bre den över tårtan så den täcker hela inklusive kanter. Man kan kavla den mellan två smörpapper och använda florsocker som mjöl för att den inte ska fastna lika mycket men det är ändå skitsvårt! Marsipanen veckar sig och fastnar och går sönder och är en källa till oändlig irritation. Jag gjorde helt enkelt tårtan upp-och-ned. Så här fortsatte jag:

Ta fram en rund glasskål med den form du vill ha tårtan i. Klä insidan med plastfolie. Försök att få folien så slät som möjligt och vik den över skålens kanter så den håller sig på plats. Pudra foliens insida med florsocker. 

Kavla marsipanen mellan två smörpapper så stor att den kan täcka hela kakan. Ta loss rundeln och kläm ut den i den folietäckta skålen. Låt lite av marsipanen gå över kanterna på skålen. Tumma ut alla veck så marsipanen är så slät som möjligt. 

Fyll toppen med lite av grädd- och vaniljkrämsfyllningen för en bulligare, rundare tårta. 

Lägg på första tårtlagret. och bre på rikligt med vanilj fyllning och hallonfyllning. 

Lägg på ett lager till och bre på den fyllning som är kvar. 

Lägg på det sista lagret. 

Vik ned marsipankanterna över sockerkaksbottnen. 

Lägg ett tårtfat upp-och-ned som lock ovanpå skålen. Håll stadigt och vänd allt upp-och-ned så tårtfatet hamnar underst. Lyft på skålen och dra försiktigt av plastfolien från tårtan. 

Jag dekorerade det hela genom att smälta blockchoklad över vattenbad och sedan spritsa den så den stelnade på tårtan och bildade en stam på rosbusken. 

De blå rosorna gör man genom rulla små kulor av marsipan. Tumma ut kulorna till tunna kronblad. Rulla ett kronblad till en lös rulle och fäst de andra omlott runt rullen. Kläm bara fast dem längst ned i basen av blomman. Bygg på tills rosen är så stor som du vill ha den. Löven gjorde jag genom att rulla en droppformad marsipankula och sedan tumma den platt. För en snygg effekt kan man måla dem med lite karamellfärg efteråt för att få lite nyanser i färgen. Här finns en bra beskrivning med bilder. 

Placera ut rosor och blad på tårtan och pudra allt med lite florsocker precis innan servering. 

Räcker till ca 12 bitar. 

Dagens Häng

Det går snabbt nu! Jag gick ut ur rummet ett ögonblick bara, en minut eller två kanske och när jag kom tillbaka hade ettåringen klättrat upp på köksstolen, vidare upp på bordet och var i full färd att med min kniv och gaffel skrapa det sista ur lunchlådan. Man kan inte annat än skratta, ta fram kameran och i fortsättningen alltid alltid alltid skjuta in stolarna under bordet...

Anja Pärsson har kommit ut som flata. Eller ja, egentligen inte, men hon berättade att hon älskade en tjej. Att inte specificera sin sexualitet är ett privilegium som av heteronormen undanhålls de heterosexuella. Starkt och modigt och nog måste Anja få vara bara Anja, flickvän och mamma men det blir ett problem tycker jag när en offentlig person går ut och säger att hon inte vill associeras med hbt rörelsen.

För mig är det som alla kvinnor som säger att de inte orkar bry sig om genus, som inte vill associeras med feminism. Det liksom bubblar i mig av ilska och jag vill bara skrika åt dem att de aldrig hade varit där de är om inte det vore för alla hbt-aktivister, alla feminister som kämpat alla år innan de ens fötts. Anja hade aldrig ens kunnat tänka tanken på att komma ut och i P1s "Sommar" berätta om sin kärlek till flickvännen Filippa om inte oändligt många andra kvinnor och män tagit smällarna och kämpat för att kärlek ska vara kärlek oavsett vem man älskar. Precis på samma sätt är det alla starka kvinnor som tagit smällarna, stått på sig, stått raka trots hot, hån, förakt, spott och spe som gjort att kvinnor idag har lyxen att kunna säga att de inte bryr sig om feminism och genusfrågor.

Men trots kampen som pågått för jämlikhet mellan män och kvinnor, homo- trans- bi- och hetero så är det fortfarande långt från jämlikt. Det är detta som gör det så oerhört viktigt för offentliga personer att vara förebilder, att våga gå i spetsen, våga stå upp och prata för de som inte har röster som hörs lika tydligt, för de som ingen lyssnar på. 

Att gräva guld

Min gammelmorfar hette Karl-Arvid och var en hedersman, åtminstone om man får tro min morfar, och det får man. Karl-Arvid åkte till Alaska och grävde guld. Först var han borta två år, så kom han hem och förälskade sig i gammelmormor Elin. De förlovade sig och han fick tillåtelse att åka två år till. I Alaska drack han bara mjölk i baren, som Fantomen, och på de kalla vinternätterna låg han inrullad i en gigantisk vargskinnspäls. När han kom hem igen köpte han en stor gård, Västanmossa, kontant för guldet han grävt. Det är klart att min son fick namn efter Karl-Arvid. 

Jag har också grävt guld. Dock inte i Alaska men det var inte utan vedermödor som jag skrapade ihop det lilla jag fick. Det blev nog något fel med blomningen i år för det fanns nästan inga bär och bara guldgula blötmölter plockar jag, inga kart för det är ett ofog. I tre timmar klafsade jag runt på myren i svärmors lågstövlar (lågstävlar är för övrigt också ett ofog men oändligt mycket bättre än mina egna joggingskor) och fick ihop knappt ett kilo. Men det är det värt för det finns få saker som är så gott som hjortronsylt! 

Störst av allt är kärleken

Jag älskar bröllop! Det är så fantastiskt stort och vackert när två människor älskar varandra så mycket att de vågar ta steget att lova älska varandra resten av livet. Två fantastiska bröllop har jag fått vara med på den här sommaren. Ett i Skåne och ett i vår egna vackra domkyrka. 

Först ut var finaste söt-Sofie och hennes Martin i Lomma kyrka. Jag hade förmånen att få sjunga på deras vackra vigsel tillsammans med Amanda. Det var nog det mysigaste, att få spendera en hel helg med goaste Amanda. Men lite tufft var det att vara ifrån pojkarna en hel helg. Det var första hela helgen bortifrån och efter det var det slut ammat men jag kan ärligt säga att jag har aldrig haft en så snygg byst som på det bröllopet... 

Andra bröllopet var raraste-Sara och hennes Martin. Aldrig har jag sett en brud stråla som henne. Finaste finaste Sara. Jag är så lycklig för deras skull, och för min för snart kommer hon hem till Värmland igen och tar med sig sin make, permanent denna gången. Mamma och pappa kom och passade Arvid. Det var första gången vi haft barnvakt så länge. Det funkade kanonbra och han sov som en liten gris. Halv fyra kom vi hem och mamma och pappa åkte hem på natten då vi kommit hem. Note to self: Nästa gång tar vi barnvakt även dagen efter. Men vi åt brunch med brudpar och gäster på deras hotell dagen efter och då var det ändå rätt kul att Parvel fick vara med.

Parvel lär sig gå

Parvel håller på att lära sig gå. Det är så coolt och helt ofattbart att för ett år sedan var han ett litet hjälplöst knytt. Det är lite vingligt ännu och han kryper fortfarande när det ska gå fort fram men snart springer han ifrån mig. Det var i sista minuten vi fick upp staket runt trädgården. 

Dagens häng

Mys med kusinerna i den nya korgstolen på altanen. Bättre blir det knappast. 

Ett år

Ett år går så fort. För ett år sedan hade jag nyss gått igenom 20 timmar med värkar. Sett mitt barn för första gången ett litet hjälplöst knyte, och nu ett år senare gör han sina första tecken, tar sina första steg, börjar äta själv.

Dagens häng

Juli chockerade med en solig dag utan regn. Maken jobbade så vi tog picnic med och drog till Alsters strandbad Parvel och jag. Schysst häng men lite svårt med alla andra barn och deras leksaker som man inte fick använda. Detta med ditt och mitt existerar inte riktigt ännu i sonens värld. Det är mest bara mitt.

Ingen liten lort

Jag älskar mitt jobb. Och jag älskar de människor jag får förmånen att lära känna. Jag är så tacksam för privilegiet att få följa dem en bit på vägen, vissa längre än andra. Och just därför är det så svårt att dra gränser.

Vad är jobb och vad är fritid? Vad delar jag och vad är mitt eget? Vad är personligt men vad är privat? Vart drar man gränsen för sitt engagemang?

Det finns vissa ungdomar som kommer en närmre. Och när de behövt mig har nej inte varit ett möjligt svar. Trots att jag har semester. Trots att klockan är två på natten. Det finns inget alternativ mer än att finnas där.

Men kanske måste det få vara så. Vissa saker måste man göra. Inte för att det är mitt jobb, utan av ren medmänsklighet. Det är som Astrid Lindgren skriver, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

Dagens ord

Katt

Ett ord som vi gillar i vår familj.

Parvel älskar vår katt. Hon gillar faktiskt honom också, tro det eller ej. Rätt märkligt med tanke på hans hantering av henne. En dag hittade jag dem i hallen. Parvel hade trängt in henne i ett hörn och satt och sög på hennes öra... Av ren kärlek alltså...

Näst efter mammamma och pappappa så var det katten som fick ett ljud. Ssssssss. Så det är inte konstigt att pavels första tecken blev katt.

Laxsallad

En himla god sallad när det ägt sommar och varmt ute eller för all del när det är regnigt och kallt som idag. Allt varieras i valfri mängd

Grönsallad (isberg eller annan)
Tomat (gärna körsbärstomater)
Gurka
Sockerärtor
Avokado
En bit lax per person
Ett ägg per person
Räkor
Glasnudlar
Sweet chilisås
Valfri örtvinegrette
En Citron
citronpeppar
Salt

Hacka ärtor, sallad, gurka, avokado och tomat i valfri storlek.

Koka upp vatten. Stäng av plattan och lägg i nudlarna 3 min eller följ anvisning på paketet. Häll av. Klipp i mindre bitar. Häll över chilisås och blanda.

Koka ägget så det blir hårdkokt. Skala och dela i klyftor.

Riv skal av citronen. Pressa juicen. Klappa in citronskal, peppar och salt i laxen och låt steka i citronjuice i stekpanna tills genomstekt.

När alla ingredienser svalnat blandas de samman i valfria proportioner. Häll över valfri örtvinegrett. Servera med bröd.

Kvällsnöje

Det blir inte inlägg så ofta. Livet som småbarnsförälder har den effekten på bloggande och det beror på att vi har händerna fulla av Parvel och varken någon hand eller minut över till annat.

Guds ord

Det är sällan jag får ta del av en predikan som berör. Kanske är det därför jag så sällan tar mig till kyrkan när jag inte själv jobbar men idag fick jag ta del av en fantastisk predikan. Den grep tag, den stack och sved, den omfamnade och bar. Den hölls av göteborgs stadsteater.

I en fyra timmar lång föreställning gör de bibeln. Första och andra akten var bra men den tredje lämnar mig stum, berörd och med tårarna strömmande ned för kinderna.

Kärnan jag bär med mig och som ramade in hela föreställningen är budskapet om livet. Inget liv utan död ingen död utan liv. Om bibeln bara är sagor är ändå ett sant, art vi lever här och nu, just vi, just nu. Lever, dör, älskar. Och genom dessa våra liv får vi bära löftet i våra hjärtan att livet går vidare och gud går med oss alla dagar till tidens slut.

Jag är en tandborste, tandborste, här kommer jag...

Han är rätt intresserad av att borsta tänderna själv, min son.

Och av att borsta mina tänder.

Men när jag ska borsta hans tänder är varje borst en kamp. Det spelar ingen roll hur högt, glatt eller många gånger man sjunger tandborstsången. 

Parvel på rymmen

På bordet står de sorgliga resterna av min frukost. En liten brödbit ligger kvar, uppblött och flyter ut lite i kanterna. Resten av den ligger massakrerad på golvet. Bredvid står mitt juiceglas med resterna av vad som är kvar av min juice, så full av smulor att det är bara min förkunskap och juicens egen självuppfattning som gör att den kan kallas apelsinjuice. Slutresultatet är att min smörgås och min juice har ungefär samma konsistens. Jag tänker att det här med att ha småbarn kanske är en bra övning inför eventuell tandlöshet på ålderns höst. Jag har liksom redan provat på det här med färdigtuggad mat.

Tänk att ett litet ord kan röra upp så mycket känslor!

Neger, Ranelid, Sj, Hen...

Jag letar nya barnböcker att läsa för vår son och förlaget Olika har givit ut en bok om Kivi och monsterhund. Det är den första bok på svenska där man använder pronomenet hen. Fantastiskt tycker jag, delvis för att vi inte kategorisera huvudpersonen som endera könet och därmed inte tillskriver den könsstereotypiska egenskaper, utöver de som författaren ger karaktären, men också för att möjliggöra identifikation. Ett barns könstillhörighet inte är så uppenbar och självklar som man kanske vill tro bara för att det har snopp eller snippa.

Men det skapade en debatt som får mig att häpna. Är det så provocerande att frångå den språkliga normen? Att inte kunna könsbestämma? Jag har vänner som rynkar på näsan och konstaterar att "det ordet kommer jag aldrig ta i min mun!" Men vad är det som är så skrämmande? Barnen struntar väl i om man säger den, det, han, hon eller hen? En tvååring kan lär sig tio ord eller fler om dagen. Vissa lär sig ett nytt ord ca var nittionde minut. Hen är bara ytterligare ett. Det känns som en enda stor missuppfattning, som de som argumenterar att det är synd om pojkarna om de inte ska få leka med bilar och om flickorna om de inte får ha sina dockor. Det handlar ju inte om att ta bort något utan att tillföra något som berikar barnens lek och i detta fall barnens språk. Att kunna leka både med bilar och dockor. Att kunna säga både han, hon och hen.

Dagens Ord

Tataluskval

är ett substantiv som beskriver en stark känsla av obehag (kval) över att inte kunna uppnå något som ser ut att finnas inom räckhåll. Plural: Tantalikval. 

Ordet kommer från grekiska mytologins kung Tantalos som förargade gudarna och straffades i Tartarus med evig törst och hunger, nedsänkt i vatten och med frukt precis utom räckhåll. 

Min arma son verkar lida av eviga tantalikval. Allt han inte kan nå är så oerhört intressant och får han det han sträcker sig efter är det något annat ouppnåeligt som är bättre. Men här om dagen skedde ett genombrott. Hans armar har växt den där extra milimetern. Tantalus skulle varit grön av avund. 

Han är inte Far-lig?

For every action there is an opposite and equal reaction.

Naturligtvis måste det finnas de som inte håller med när de flesta moderna människor i Sverige anser att fäderna ska vara delaktiga redan tidigt i sina barns liv.

Annica Dahlström är författare till boken Könet sitter i Hjärnan och av princip spjärnar varenda fiber i mig emot och mina hjärnceller, där könet enlig Annica sitter, ställer upp för manifestation, vevar med banderoller, författar paroller där slagorden består av: "socialisation!" och "miljöpåverkan!" Har man lyckats bli professor tänker jag att man ju inte kan vara intelligensreserven direkt och det gör mig så nyfiken på vilken forskning som ligger bakom den artikel som ju knappast ger utrymme för hennes synsätt.

Professor Dahlström menar att pappor som är hemma ensamma med sina små barn (under tre år) kan skada dem. Mamman bör helst inte lämna barnet de första tre åren men om hon nu skulle vara tvungen att jobba är en barnflicka bättre än att barnet är ensamt med pappan. En pappaledighet kan, menar hon, leda till ett psykist otryggt barn som när det blir äldre lider av kroniska stressymptom som diabetes, hjärt och kärlsjukdomar och fetma.

Det som känns mest sorgligt är sättet som professor Dahlström undervärderar män.

– De förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlarna ur led. De låter barnens tunga huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan. Och så har män ofta ett betydligt mindre tålamod med dregel och bajsblöjor. Pappor vill kanske att barn ska lyda och förstår inte att barnen inte begriper tillsägelser.


Det hade kanske gått att föra hennes argumentation framgångsrikt men inte genom att fördumma män. Att det dessutom inte finns någon statistik som styrker hennes påståenden att barn oftare kommer till skada när de handhas av män, är bara sorgligt och det göra att jag undrar om det är artikeln som förenklats eller om Dahlström förenklat sin forskning för att nå en bredare publik? Vilken forskning som egentligen ligger bakom de stötande påståenden som gjort så många fäder kränkta och upprörda?

Klart är i vilket fall att min bild av män är radikalt olik den som Annica Dahlström verkar ha. Min pappa var fantastisk, lekfull, ovårdande och närvarande under min uppväxt och min man är en lika underbar far till vår son och även om det är med delade känslor jag ser fram mot min återgång till arbetslivet så är det definitivt inte på grund av någon oro över att mitt barn ska ta skada i händerna på sin mycket kompetenta far.

Magi

Små magar imponerar mig.

Jag minns ett av mina bullkalas en sommar. Hela hemmet var fult av glada människor och doften av nybakade bullar. Min man bakar de godaste bullarna, saftiga, gyllenbruna och gigantiska. En av pojkarna som var på mitt bullkalas var då fem eller sex år gammal. Han gillade verkligen bullar. Han åt sju eller åtta gigantiska bullar själv. Personligen orkar jag kanske tre bullar på raken.

Efter en vecka när mat inte varit så intressant avslutade min sexmånaders son dagen med att klämma en skål gröt, en och en halv vällingflaska och sedan amma på knappt en halvtimma.

Det är inte viljan att äta många bullar eller klämma både gröt, välling och bröstmjölk som imponerar mig. Det är hur det rent fysiskt får plats i en så liten mage! Vart tar maten vägen!? Även tuggade måste ju bullar ta upp ett visst utrymme och borde inte få plats! Jag har börjat utarbeta en teori om att barns magar har en extra dimension som vuxna magar inte har. Kanske är det denna som sedan i vuxen ålder finns kvar i form av efterrättsmagen. Eller blindtarmen...

I havet finns så många stora fiskar

av Sara Lövestam


Jag läser mycket och är rätt dålig på att blogga så jag har bestämt mig för att bara skriva om de böcker jag tyckt var bra. De dåliga kan man strunta i. Men den här var fantastisk!

I Saras andra roman får vi möta ett fantastiskt persongalleri med den lilla killen Malte i centrum. Malte har många hemligheter och har blivit duktig på att veta vad man får berätta och inte. Man kan berätta att man fått ett bamseplåster i pannan men inte varför man fått det. Man kan berätta att man har ett nytt gameboy hemma men inte att det alltid står tomma flaskor på diskbänken. Man kan berätta att man såg på film hemma hos Roger men inte att man var tvungen att ta av sig byxorna när man gjorde det. Roger säger att de är kompisar, så bra kompisar att de älskar varandra men det får man inte heller tala om för någon för alla förstår inte kärlek och det är just såna människor som tar barn ifrån deras föräldrar. Vi får möta Kalle och barnen på förskolan, fröknarna och praoen Nozat. Vi får möta Maltes mamma, styvpappa och Roger. Och vi får möta Iakttagaren.

Saras sätt att gestalta karaktärerna är fantastiskt! Det kittlar lite i mig när det jag läser gör en twist och det inte var som jag tänkte. I denna berättelse hinner det twista både två och tre gånger innan trådarna strålar samman och berättelsen knyts ihop. Hemsk men fantastisk läsning som väcker tankarna runt vem som egentligen ansvarar för ett barns säkerhet och om att våga se det vi inte vill se. 5/5.

Lördag morgon

Det är lördagmorgon och jag går än en gång in i närkamp med mitt dåliga samvete. Det är en kamp jag måste vinna för min egen överlevnads skull men hon är en seg jäkel det lilla samvetet. Rätt som det är, när jag tror jag klämt till henne så hon håller sig på mattan visar det sig att det bara var första ronden.

När maken är ledig får han ta sonen på morgonen och jag ligger kvar ett tag. Igår kväll kunde han inte somna utan var uppe sent så imorse var han rätt trött men jag var vaken. Jag låg ändå kvar. Och det är här mitt dåliga samvetet sticker upp sitt fula tryne. Min stackars man, ska han aldrig få vara ledig på sin lediga dag, få sovmorgon och pyssla med sånt han vill göra? Samtidigt kvarstår faktum att på en vanlig dag går han till jobbet innan sonen vaknat och kommer hem vid sju. Sonen nattas senast nio och det kan bara jag göra än så länge. Det ger mig två timmar av tjugofyra då jag kan komma loss och göra något annat. Och så på makens lediga dagar då....

Men det är svårt. Vad är rättvisa och jämställdhet i praktiken egentligen?

Borsta-tänderna-skryt

Efter månader av dregel och tuggande sitter de där. Två små framtänder i nederkäken. De är mycket vassa och flitigt använda.