Jag minns ett av mina bullkalas en sommar. Hela hemmet var fult av glada människor och doften av nybakade bullar. Min man bakar de godaste bullarna, saftiga, gyllenbruna och gigantiska. En av pojkarna som var på mitt bullkalas var då fem eller sex år gammal. Han gillade verkligen bullar. Han åt sju eller åtta gigantiska bullar själv. Personligen orkar jag kanske tre bullar på raken.
Efter en vecka när mat inte varit så intressant avslutade min sexmånaders son dagen med att klämma en skål gröt, en och en halv vällingflaska och sedan amma på knappt en halvtimma.
Det är inte viljan att äta många bullar eller klämma både gröt, välling och bröstmjölk som imponerar mig. Det är hur det rent fysiskt får plats i en så liten mage! Vart tar maten vägen!? Även tuggade måste ju bullar ta upp ett visst utrymme och borde inte få plats! Jag har börjat utarbeta en teori om att barns magar har en extra dimension som vuxna magar inte har. Kanske är det denna som sedan i vuxen ålder finns kvar i form av efterrättsmagen. Eller blindtarmen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar