Det är lördagmorgon och jag går än en gång in i närkamp med mitt dåliga samvete. Det är en kamp jag måste vinna för min egen överlevnads skull men hon är en seg jäkel det lilla samvetet. Rätt som det är, när jag tror jag klämt till henne så hon håller sig på mattan visar det sig att det bara var första ronden.
När maken är ledig får han ta sonen på morgonen och jag ligger kvar ett tag. Igår kväll kunde han inte somna utan var uppe sent så imorse var han rätt trött men jag var vaken. Jag låg ändå kvar. Och det är här mitt dåliga samvetet sticker upp sitt fula tryne. Min stackars man, ska han aldrig få vara ledig på sin lediga dag, få sovmorgon och pyssla med sånt han vill göra? Samtidigt kvarstår faktum att på en vanlig dag går han till jobbet innan sonen vaknat och kommer hem vid sju. Sonen nattas senast nio och det kan bara jag göra än så länge. Det ger mig två timmar av tjugofyra då jag kan komma loss och göra något annat. Och så på makens lediga dagar då....
Men det är svårt. Vad är rättvisa och jämställdhet i praktiken egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar