Naturligtvis måste det finnas de som inte håller med när de flesta moderna människor i Sverige anser att fäderna ska vara delaktiga redan tidigt i sina barns liv.
Annica Dahlström är författare till boken Könet sitter i Hjärnan och av princip spjärnar varenda fiber i mig emot och mina hjärnceller, där könet enlig Annica sitter, ställer upp för manifestation, vevar med banderoller, författar paroller där slagorden består av: "socialisation!" och "miljöpåverkan!" Har man lyckats bli professor tänker jag att man ju inte kan vara intelligensreserven direkt och det gör mig så nyfiken på vilken forskning som ligger bakom den artikel som ju knappast ger utrymme för hennes synsätt.
Professor Dahlström menar att pappor som är hemma ensamma med sina små barn (under tre år) kan skada dem. Mamman bör helst inte lämna barnet de första tre åren men om hon nu skulle vara tvungen att jobba är en barnflicka bättre än att barnet är ensamt med pappan. En pappaledighet kan, menar hon, leda till ett psykist otryggt barn som när det blir äldre lider av kroniska stressymptom som diabetes, hjärt och kärlsjukdomar och fetma.
Det som känns mest sorgligt är sättet som professor Dahlström undervärderar män.
– De förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlarna ur led. De låter barnens tunga huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan. Och så har män ofta ett betydligt mindre tålamod med dregel och bajsblöjor. Pappor vill kanske att barn ska lyda och förstår inte att barnen inte begriper tillsägelser.
Det hade kanske gått att föra hennes argumentation framgångsrikt men inte genom att fördumma män. Att det dessutom inte finns någon statistik som styrker hennes påståenden att barn oftare kommer till skada när de handhas av män, är bara sorgligt och det göra att jag undrar om det är artikeln som förenklats eller om Dahlström förenklat sin forskning för att nå en bredare publik? Vilken forskning som egentligen ligger bakom de stötande påståenden som gjort så många fäder kränkta och upprörda?
Klart är i vilket fall att min bild av män är radikalt olik den som Annica Dahlström verkar ha. Min pappa var fantastisk, lekfull, ovårdande och närvarande under min uppväxt och min man är en lika underbar far till vår son och även om det är med delade känslor jag ser fram mot min återgång till arbetslivet så är det definitivt inte på grund av någon oro över att mitt barn ska ta skada i händerna på sin mycket kompetenta far.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar