Dagens Ord

Tecken

Barn kan ju lära sig tecken långt innan de lär sig prata. Rent teoretiskt alltså. När jag pratade med en vän om detta var hennes son ett halvår. Hon hade inte hört om det förut men började prova lite. Vid nio månader gjorde han sitt första tecken - gröt. Nu vid ett och ett halvt års ålder har han runt åttio tecken. Parvel har inga såna ambitioner. Jag tror inte han tycker att han behöver. Men runt ettårs dagen lossnade det lite.

Dagens tecken är Vatten och mer
Det tog ett tag men Parvel har äntligen börjat använda tecken. Tecknet för vatten var nästan det första så det har han kunnat ett tag men nu när det börjar lossna tänkte jag att vi ska börja dokumentera. De inklippta tecknen är från Svenskt teckenspråkslexikon som är en helt fantastisk sida där vi hittat många tecken. En annan bra sida är UR teckenspråk och till mobilen har jag en app som heter spread the sign. 

Det känns skönt när människor bekräftat sin egen dumhet så slipper man fundera på det. Inte nog med att man är ignorant nog att klottra på väggen till ett trossamfund, att inte respektera andra människors tro bara för att den är olik hens egen, utan lyckas klottra på fel kyrka också. Så vitt jag vet tillhör mormonerna och jehovas vittnen helt olika samfund med helt olika trossystem.

Honungskyckling på grönsaksbädd

5 kycklingbröst
salt och peppar

glaze:
½ dl japans soya
½ dl flytande honung
½ dl sweet chili sås
paprikapulver

Pesto
½ påse roccula
1 dl rostade solroskärnor
2 msk olivolja

sockerärtor
ett knippe sparris
½ påse roccula
1 mango (lite omogen)

Krydda kycklingen runt om med salt och peppar och lägg på en smord djup plåt.
Rör ihop ingredienserna till glazen och pensla över 1/3 på kycklingen.
Sätt in i ugnen på 175 grader tills den är genomstekt ca 40 min. Pensla kycklingen med glaze ytterligare två gånger under tillagningen.
Låt svalna och skär i skivor.

Mixa roccula, solroskärnor och olja till en slät pesto i blender eller med stavmixer.

Koka sparrisen lätt.
Skala och dela mangon i ca1x3 cm stora bitar.
Bryn sockerärtorna i en het panna så de blir aningens mjuka. Lägg i sparris och mangon på slutet hetta upp så den blir varm. Krydda med salt och peppar och rör i rocculapeston.
Lägg upp på ett stort fat och lägg den skivade, kalla kycklingen ovanpå.

Morotssoppa med ingefära och citron

När solen äntligen kom har det hunnit bli höst. Inget bad och ingen strand men man får försöka fånga det man kan och behålla solglimtarna så gott det går. Jag satsade på ta i solen på de sätt jag kan. De sista blommorna från rabatten på bordet och värmande matlagning. En fantastisk soppa som värmer i höstkylan.

500g morötter
3 cm färsk ingefära
2 dl vispgrädde
1 citron
1 gul lök
2 msk olja
8 dl vatten
3 msc kycklingfond
1 dl matyoghurt
färsk citronmeliss

Skala och skiva ingefäran. Riv skalet av citronen och koka grädden med ingefära och citron.
Kala morötterna och skiva i slantar. Finhacka löken.
Fräs löken mjuk och glansig i oljan. Släng i morötterna och fräs ytterligare någon minut.
Häll på vatten och fond. Koka tills morötterna är mjuka.
Mixa soppan med stavmixer. Inte helt slät utan låt den ha lite bitar kvar.
Sila ned grädden i soppan.
Pressa citronen och rör ned 2 msk citron juice. Smaka av med salt och peppar.
Garnera med en klick matyoghurt och citronmelissblad.

Citronmarängpaj

Idag hade jag fina Anna-Panna på besök. Vi satt länge och pratade om livet och kärleken och allt som hör till. Jag har saknat henne men nu kommer hon äntligen hem. Och hon tar med sig sin grabb också. Jag ser verkligen fram emot att träffa honom. Men fika är ju nödvändigt när man har sånt finbesök och som tur var hade jag citronmarängpaj som bara väntade i kylen.

Botten:

150g smör

3 dl vetemjöl

1 dl socker

0.5 tsk bakpulver

Citronkräm:

2 citroner (ekologiska)

1.5 dl socker

2.5 msk maizena

75 g smör

4 äggulor

Maräng:

4 äggvitor

1 dl socker

1 nypa salt

1 tsk vaniljsocker

Börja med botten. Smält smöret och blanda i mjöl, socker och bakpulver. Rör tills det blir en jämn deg.

Tryck ut den i en form med löstagbar kant. 

Grädda i 175 grader 15 minuter.

Riv citronskalet fint och pressa saften. 

Blanda josen med skal, socker och maizena. Det ska vara 3.25 dl vätska så späd med vatten om inte josen räcker.

Koka under vispning tills det tjocknar.

Dela äggen och tillsätt gulorna i citronkrämen en i taget under omrörning. Låt inte smeten koka mer. 

Tag av och låt svalna.

Vispa äggvitorna till hårt skum. Tillsätt socker, vanilj och salt. Vispa försiktigt.

Bred citronkrämen över den förgräddade pajbotten och häll över marängsmeten. Grädda i 150 grader ca 1 timma. Låt pajen stå till sig någon timma innan servering. 

Brumse

För alla matematiker kommer nu en ny nöt att knäcka. Hur många gånger kan  man läsa en unges favoritbok? Med i beräkningen bör man också ta hänsyn till att man kan den utantill, skulle kunna rabbla innehållet i sömnen, att sonen har hört den så många gånger att han kan läsa den för oss med sina ord men vårt tonfall, att man är innerligt trött på den hur pedagogiskt upplagd den än må vara... och hur glad Parvel blir... varje gång. Svaret finner ni nederst i inlägget.

Svar: ett oändligt antal gånger.

Föräldrauppfostran

Vi är på affären. Jag vänder ryggen till en sekund och sonen stoppar kvickt munnen full med småsten från golvet. Förbi passerar två damer i medelåldern som säger "ajajaj inte stoppa sten i munnen". Det bara bubblar i mig av irritation och jag vill fräsa ifrån "Det är JAG som är hans mamma så vad han gör eller inte gör ska du skita i!". Men det gör jag naturligtvis inte. Jag bara plockar stenen ur munnen på honom.

Det spelar ingen roll vem det är eller vad de kommenterar, jag blir lika irriterad. Och lite skadad är jag ju så naturligtvis sätter jag mig ned och analyserar mina reaktioner. Först tänkte jag att det var för att de la sig i. Det är jag som är Parvels förälder och därför också jag som avgör vad han får eller inte får göra, vad han klarar eller inte klarar, vad som är farligt och inte för honom. Men egentligen borde jag ju, just i egenskap av hans förälder, vara tacksam för att det finns andra runt om som bryr sig om honom, som inte vill att han ska bli sjuk eller skada sig, så det håller inte. Så varför blir jag så irrationellt irriterad?

När jag gräver lite djupare inser jag att det är för att i en harmlös kommentar eller tillrättavisning av en annans   barn ligger också en inbyggd kritik av densammes förälder. Även i frågor finns en underliggande kritik. "Oj får han äta den där?" kan nästan direktöversättas till "Oj, nu var du inte särskilt uppmärksam. Det där kan vara farligt. Du är då inte särskilt rädd om ditt barn eller i alla fall inte lika rädd om honom som jag var om mina...". Det som irriterar värre än årets första myggbett är att den som tillrättavisas är inte sonen utan jag. Och handen på hjärtat har jag aldrig klarat av när andra talar om vad jag ska göra eller hur det ska göras.

Det är väl så samhället fungerar. Redan i förskolegrupperna uppfostrar barnen varandra till det de anser vara önskvärt beteende så självklart uppfostrar även föräldrar varandra. Men det betyder att det borde fungera åt båda hållen. Nästa gång ska jag inte vara tyst utan fräsa ifrån "Det är JAG som är hans mamma så vad han gör eller inte gör ska du skita i!".

Idag luktar stan fantastiskt. Det känns att det är höst. luften är sval och doften från kafferosteriet ligger tung.

Det är lustigt hur vissa dofter, som den, är så tilltalande. Nytt läder och papper när man öppnar en ny skrivbok, lavendel, nystruken tvätt, bröd direkt ur ugnen, hästar, oljefärg, pavels nacke...

Men jag antar att det är för att dofterna är så tätt sammankopplat med annat. Med frihet, känslan av att vara nykär, kreativitet, sånt som gör livet värt att leva.

Lingonplock

När solen slutligen kom hade det hunnit bli höst. Tiden för bad och lata dagar på stranden är förbi men på sätt och vis känns hösten mer prestigelös. Det är som att varje solglimt och varje fin dag med hög klar luft är en bonus när man väntar sig regn och stormbyar, rusk och minusgrader. Lördagen var underbar och det var nästan varmt. Vi tog med matsäck och nyinköpta bärskrapor och gav oss ut på jakt efter lingon. Jag hade sett ut ett ställe som det faktiskt var rätt bra med bär på. Det doftar så underbart i skogen när ljungen blommar och träden blir solvarma. Det påminde om när jag var ute med mamma. Det var också en fantastisk dag men nästan exakt för ett år sedan. Det upphör aldrig att förundra mig hur mycket som hänt på ett år. I fjol satt jag på en tuva och ammade. I år sörplade Parvel glatt i sig av mitt kaffe.

Fikapaus 18/8 2011

Fikapaus 1/9 2012

Vi fick ihop nästan tio liter lingon. Och vi hade en underbar dag i skogen. Det känns skönt med dagar som man verkligen tar vara på. Och underbart att få dela upplevelserna med lill-pysen. Och visst har mycket förändrats på ett år men det känns skönt att se att vissa saker är oförändrade. Man blir lika trött av att plocka bär. Och sylten smakar lika bra. 

Trött Parvel 2011

Trött Parvel 2012

Om konsten att kompromissa

Nej du får inte hälla mjöl och havregryn på golvet.
Nej du får inte hälla ut vetekli heller.
Ok då, konserverna får du ta ut på golvet.

Spotta inte maten på golvet. Du ska sitta i din stol och äta själv med skeden.
Spotta inte maten på golvet. Du kan få sitta i mitt knä och äta.
Ok då, sitt på bordet, jag matar dig, bara du äter.

Att vara förälder har visat sig vara att till fullo behärska konsten att kompromissa. Det gäller väl för alla relationer men extra mycket för mitt barn känns det som. Jag får dagligen göra avvägningen, vad är viktigast, att han sitter i sin stol och äter själv med sked eller att han äter alls? Att han somnar om på natten i sin egen säng utan välling eller att han sover gott?

Men det är en fine line också. Vart går gränsen mellan att vara en flexibel förälder som kompromissar och en curlingförälder som skämmer bort? I ärlighetens namn känns det lite som att för en kompromiss krävs det att båda tummar lite på sin vilja och möts halvvägs. Jag måste erkänna att halvvägs väl inte riktigt är vart vi möts, sonen och jag. Men även en centimeter är en liten seger.

Ordbok 2

Det händer mycket på ett år och vi jobbar med tecknen men lill-pysen kör sitt eget race och tycker att vi fattar ändå. Men det är fortfarande inte lätt för utomstående att tolka vad Parvel säger så här kommer en uppdaterad version av ordboken.