onsdag 12 september 2012

Föräldrauppfostran

Vi är på affären. Jag vänder ryggen till en sekund och sonen stoppar kvickt munnen full med småsten från golvet. Förbi passerar två damer i medelåldern som säger "ajajaj inte stoppa sten i munnen". Det bara bubblar i mig av irritation och jag vill fräsa ifrån "Det är JAG som är hans mamma så vad han gör eller inte gör ska du skita i!". Men det gör jag naturligtvis inte. Jag bara plockar stenen ur munnen på honom.

Det spelar ingen roll vem det är eller vad de kommenterar, jag blir lika irriterad. Och lite skadad är jag ju så naturligtvis sätter jag mig ned och analyserar mina reaktioner. Först tänkte jag att det var för att de la sig i. Det är jag som är Parvels förälder och därför också jag som avgör vad han får eller inte får göra, vad han klarar eller inte klarar, vad som är farligt och inte för honom. Men egentligen borde jag ju, just i egenskap av hans förälder, vara tacksam för att det finns andra runt om som bryr sig om honom, som inte vill att han ska bli sjuk eller skada sig, så det håller inte. Så varför blir jag så irrationellt irriterad?

När jag gräver lite djupare inser jag att det är för att i en harmlös kommentar eller tillrättavisning av en annans   barn ligger också en inbyggd kritik av densammes förälder. Även i frågor finns en underliggande kritik. "Oj får han äta den där?" kan nästan direktöversättas till "Oj, nu var du inte särskilt uppmärksam. Det där kan vara farligt. Du är då inte särskilt rädd om ditt barn eller i alla fall inte lika rädd om honom som jag var om mina...". Det som irriterar värre än årets första myggbett är att den som tillrättavisas är inte sonen utan jag. Och handen på hjärtat har jag aldrig klarat av när andra talar om vad jag ska göra eller hur det ska göras.

Det är väl så samhället fungerar. Redan i förskolegrupperna uppfostrar barnen varandra till det de anser vara önskvärt beteende så självklart uppfostrar även föräldrar varandra. Men det betyder att det borde fungera åt båda hållen. Nästa gång ska jag inte vara tyst utan fräsa ifrån "Det är JAG som är hans mamma så vad han gör eller inte gör ska du skita i!".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar