Dagens ord

Fågelrök - substantiv, en stor fågelflock som flyger på stort avstånd så att inte individuella fåglar kan urskiljas utan det snarare ser ut som ett rörligt rökmoln. (Myntat av en kille i trean på praktiken)

Bekantskaper

Ibland vrider sig livet på ett lustigt sätt och människor man nästan glömt dyker upp i oväntade sammanhang.

En pojke jag kände när jag var fjorton spelade fiol precis som jag. Vi dansade tryckare till Titanic låten varje gång den spelades fast jag var kär i en annan. Vi levde tätt ihop i närmre en månad. Sov i vindskydd, pratade om livet, skrattade och grät ihop.

Sedan konfirmerades vi och jag träffade honom inte på ytterligare tolv år.
Igår stod han bara där. På körövningen. Lite mindre hår på huvudet, lite mer i ansiktet. Jag haffade honom när vi repat klart.

Jag - Du och jag har dansat tryckare till Titanic
Han - Jaså, närdå?
Jag - Dömle 98
Han lite drömmande - Det var tider det.

Vissa saker sätter spår. Vissa människor hinner upp en. Ibland kröker sig livet om sig själv och man hinner liksom ikapp sig. Det är skönt att fånga de stunderna och vara kvar där ett tag, i fjortonåringen på konfirmationslägret där livet var något man levde inte bara summan av de dagar som passerar. Jag tror hon kan ha mycket att lära den stressade tjugosexåringen som knappt hinner med sig själv.

Klackar

Dagens ord: Klackar (verb)

Ni vet det där klapprande ljudet som skor med hård sula skapar när man går på hårt underlag, det har fått ett namn: "Klackar".
Användningen myntades av en tjej i trean på min praktikplats i exemplet: "Det klackar verkligen om dig när du går."

Pappa

Idag är det fars dag.
Jag tog en sväng hem till pappa som var gräsänkling när mamma var i Arvika.

Vi tog sovmorgon och långfrukost. Tog bilen in till Sunne och handlade middagsmat. Min älskade pappa har utmärkt smak. Han tycker om samma smaker som jag...

Sedan gjorde vi julmarknaden på Mårbacka. Min älskade pappa är lite fåfäng, som jag, och gick i rock och lågskor i den ofrånkomliga geggan. Jag tog kängor vis av att ha gjort exakt samma misstag året innan. Min pappa är en utmärkt pedagog. Jag är också pedagog. Man lär av egna misstag...

Jag var godissugen men min älskade pappa hade redan stoppat min jackficka full med choklad i smyg så jag fick köpa lite godis till honom istället.

Min älskade pappa är min idol och förebild. Han börjar få grått skägg men han är busig och har skrattrynkor och glitter i ögonen.

Lasse

Visst går man i perioder i förhållanden där man växer ifrån varandra bara för att sedan hitta tillbaka till varandra. Så är det med mig och Lasse. Helt ovetande från hans sida förstås.

När han blev äldre förändrades hans uttryck och den radikala samhällskritiska skärpa som fanns tidigare byttes ut mot ett medelålders lagom i stabilt förhållande, något jag i mina tidiga tjogo inte kunde riktigt relatera till.

Igår stod han inför en publik i Karlstad som utan uppehåll ropade hans namn och höjde honom mot skyarna. En blyg Lasse sa efter tredje låten att: "Jag tänker ofta att jag borde prata mer mellan låtarna... men jag kan inte" Så spelade han istället en gammal favorit. Det är inte lätt att vara musiker och ha svårt att prata inför folk.

Lars har låtit håret växa sedan senast jag såg honom och jag har blivit äldre. När han spelade "Om du lämnade mig nu" fram mot konsertens slut hade jag hittat något jag kunde relatera till igen. Kanske har jag vuxit ikapp honom.

Höst

Jag är tudelad. Samtidigt som det är jobbigt och det blir kallare och det är mörkt och hösten kryper på mig som en influensa med vintern i hasorna med sin kyla ända in i märgen och stela fingrar så kan jag inte hjälpa att jag blir barnsligt förtjust.

En trettio minuters promenad till Rud tar dubbelt så lång tid eftersom jag bara inte kan låta bli att sparka i alla lövhögar. Gode Gud låt mig aldrig bli så gammal eller stressad att jag glömmer nöjet med att sparka i lövhögar. Löven ligger nu som en gul-brun-orange ryamatta från sjuttiotalet och knappt ett enda hänger kvar på träden. När man sparkar i dem fylls näsborrarna av mustig jordlukt som blandas med den krispiga doften av kommande snö. När den till sist faller fångar jag flingorna med munnen och låter dem smälta på min tunga.

Allhelgona har passerat och gett oss en knuff in i november. Det glimmar fortfarande av flämtande ljus bland granriskransar på kyrkogården. När vi kom hem, stela i fingrar och rosiga om kinderna tände vi ljus i köket, värmde glögg, åt ost och nybakt varm mjuk pepparkaka.