De vita blommor och de blå

När parvel låg i magen planterade jag in skilla och vitsippor i vår trädgård. I år blommar sipporna. Skillan är mer svårflirtad men den migrerar från grannens så det löser sig. 

Ibland sviktar minnet

Jag älskar verkligen mitt barn över allt annat. Men ibland har jag lite svårare att komma ihåg det. Som idag. 

Vi hade varit ute och planterat om blåklintsplantorna vi sått. Det hade dröjt, de var hoptrasslade, rangliga och sköra så det var lite jobb. Så sådde vi astrar. När jag burit in astrarna gick jag för att leta efter ett bord eller något att ställa de tolv blåklintskrukorna på. Det tog lite tid och parvel körde sin sparkbil under tiden.

 När jag kom ut hade han kört omkull, kört över och totalt krossat samtliga krukor med tillhörande plantor. Jag blev, milt uttryckt, lite upprörd. Vissa saker gick lättare innan vi fick barn... 

Lida pin...

Vi är på konferens på Selma Spa. Så idag tog jag chansen och gjorde något jag funderat på länge, jag köpte en ansiktsbehandling. Med djuprengöring. 

Aj. 

Ajajaj! 

Så ont!! 

Men det var bra med en hudanalys, för det har jag funderat på nu när huden åldras lite. Och ibland var det skönt. 

Sedan noppade hon ögonbrynen. Snabbt och effektivt. 

Aj. 

Ajajaj! 

Men ansiktsmasken var skön. 

Så rekommenderade hon produkterna hon använt och de var ju bra och sköna och så men 

Aj!

Ajajaj! 

Så dyrt!

1500 typ för tre produkter. Men då fick man ju med en liten handväska. Jag sa jag skulle fundera lite. Jag tror jag funderat färdigt. 

När dimman för ett ögonblick lättar

Vi var i huset i lysvik i helgen. Det ska städas ur och säljas ny när morfar har flyttat. Efter att vi plockat lite gick vi in till mormor och morfar och det var så roligt för mormor mådde så bra. Hon hade varit som en zombi de senaste gångerna sa mamma. Ingen reaktion, inga känslor, ingen kommunikation men nu hade hon varit ute i solen och blev så glad att ett barn kom. Det liksom triggade något och hon sa fullständiga meningar, längre än hon gjort på flera år! 

"Akta så du inte klämmer dig!" "O, trilla inte ned" reflex kommentarer som jag hela mun uppväxt var så trött på, mormors eviga omsorg om  oss och nu blev jag så glad av att höra dem. När vi skulle gå kramade jag morfar hejdå och så gick jag och sa hej till mormor. Då tittade  hon rakt på mig och sa "så roligt att ni kom!"