På bordet står de sorgliga resterna av min frukost. En liten brödbit ligger kvar, uppblött och flyter ut lite i kanterna. Resten av den ligger massakrerad på golvet. Bredvid står mitt juiceglas med resterna av vad som är kvar av min juice, så full av smulor att det är bara min förkunskap och juicens egen självuppfattning som gör att den kan kallas apelsinjuice. Slutresultatet är att min smörgås och min juice har ungefär samma konsistens. Jag tänker att det här med att ha småbarn kanske är en bra övning inför eventuell tandlöshet på ålderns höst. Jag har liksom redan provat på det här med färdigtuggad mat.