Det går snabbt nu! Jag gick ut ur rummet ett ögonblick bara, en minut eller två kanske och när jag kom tillbaka hade ettåringen klättrat upp på köksstolen, vidare upp på bordet och var i full färd att med min kniv och gaffel skrapa det sista ur lunchlådan. Man kan inte annat än skratta, ta fram kameran och i fortsättningen alltid alltid alltid skjuta in stolarna under bordet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar