Min gammelmorfar hette Karl-Arvid och var en hedersman, åtminstone om man får tro min morfar, och det får man. Karl-Arvid åkte till Alaska och grävde guld. Först var han borta två år, så kom han hem och förälskade sig i gammelmormor Elin. De förlovade sig och han fick tillåtelse att åka två år till. I Alaska drack han bara mjölk i baren, som Fantomen, och på de kalla vinternätterna låg han inrullad i en gigantisk vargskinnspäls. När han kom hem igen köpte han en stor gård, Västanmossa, kontant för guldet han grävt. Det är klart att min son fick namn efter Karl-Arvid.
Jag har också grävt guld. Dock inte i Alaska men det var inte utan vedermödor som jag skrapade ihop det lilla jag fick. Det blev nog något fel med blomningen i år för det fanns nästan inga bär och bara guldgula blötmölter plockar jag, inga kart för det är ett ofog. I tre timmar klafsade jag runt på myren i svärmors lågstövlar (lågstävlar är för övrigt också ett ofog men oändligt mycket bättre än mina egna joggingskor) och fick ihop knappt ett kilo. Men det är det värt för det finns få saker som är så gott som hjortronsylt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar