Jag träffade en av mina älskade kids på vägen hem från skolan idag. Hon hade varit utomlands och på flygplatsen blev hon utsatt för ett stickprov. Hon är rädd för nålar, blodprov, sprutor och så vilket innebar att hon hade stirrat skräckslaget på vakten och till hans förvåning maniskt upprepat "ajajajajajajajaj"...
Det visade sig att det inte var den typen av stickprov som hon trodde.
Jag är också rädd för stickprov. Till denna dag får jag rysningar längs ryggen när jag ser ett par stickor. Min syslöjdsfröken var hemsk när jag gick på mellanstadiet. Jag lärde mig aldrig maska av utan satt med handsvett och ont i magen och stirrade in i skåpdörren medans hon skrek på mig. Skulle jag någonsin behöva göra ett stickprov skulle jag aldrig kunna avsluta det. Det skulle bli en livsuppgift för jag kan fortfaerande inte maska av. Det visar sig att att skrika på sina elever är tydligen inte en genialisk pedagogik om man vill att de ska lära sig något.
Jag har lärt mig att stoppa istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar