Vi lider i sviterna av en gräsmatta som aldrig klipptes i höstas. Mossan har jublat och frodats. Jag har krattat och krattat, ont i ryggen och blåsor i händerna och när man äntligen tycker att man börjar få fason på den råkar man kasta ett öga genom häcken där gräsmattegräset (just det, ingen kvickrot där inte. Vad jag inte skulle ge för lite kvickrot ens...) lyser smaragdgrön. De säger att gräset alltid är grönare på andra sidan staketet men i vårt fall är det sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar