Vinterns vägar

Vinterns vägar är outgrundliga.
De är nya och oväntade.
Där man aldrig förut sett en väg, aldrig förut vandrat
där ligger den nu upplyst och plogad.
Mina fötter drar mig dit, att följa den,
utforska den,
se vart den leder mig.
Och jag följer.

Vackra är vinterns vägar.
Vitt glittermjukt duntäcke bäddar in det grå,
rundar av vassa kanter,
mjukar upp det hårda.
Rimmande frost kantar alla grenar som spröd spets.

Vinterns vägar är hänsynslösa.
En januaridag befinner man sig på en väg som förändrar allt.
Inte har vi valt att gå den
men livet ställde oss här.
Inget kan jag göra åt det
och aldrig
aldrig
blir livet riktigt det samma igen.
Smärtan biter som en en isvind i hjärtat och lägger klumpar i magen.

En vän, en far, en mentor, en livskamrat.
Det största är hjälplösheten.
Det största är tårarna.
Det största är kärleken.