Tiden räcker inte till

Hjärtat bultar, jag andas stötvis och känner mig varm och yr där jag ligger under täcket brevid min älskling. Nej inte alls romantiskt för han sover som en stock, klockan närmar sig fyra och jag kan inte sova!

Jag har aldrig varit oroad för mitt höga tempo även om andra varit det. Det har alltid funkat. Klart att det är jobbigt när jag blir dubbelbokad och ännu jobbigare när jag är trippelbokad men jag älskar ju det jag gör så det går bra. Det rullar på.

Men de senaste veckorna har jag haft svårt att koppla bort huvudet. Jag är trött och ska sova men hjärnan bara fortsätter att snurra och varvar aldrig ned. Det kan vara de löjligaste saker jag går igång på. Ett mail jag skulle skickat eller ett telefonsamtal jag skulle ringt, ingenting som inte kan vänta till morgondagen men hjärnan liksom fastnar. Den mal på i samma hjulspår, hjärtat tar ett skutt och slänger in en racerväxel och sedan är det kört. Jag kan för mitt liv inte somna!


Varför har mitt huvud börjat göra så här mot mig! Vi har ju alltid varit sams förr. Så mycket har jag inte att göra... Det är ju skolan som är ett nödvändigt ont. Den är på heltid men tar ju inte 40h i veckan utom när jaghar praktik. Så är det jobbet på 50% som tar lite mer än 20h i veckan men som är så roligt. Så är det kören som är det jag får göra för min egen skull som kanske i snitt tar 5h i veckan. Så var det ju den där kvällskursen på 7.5 hp också. För min egen utveckling inom körledning och så. Jätte spännande och äntligen en utmaning. Det var så länge sedan jag kände att jag blev utmanad. Hmm, räknar man ihop borde det landa på 200% ganska precis.

Här om natten vaknade jag av att jag blödde näsblod. Det har jag sldrig gjort förr.

Kan man gå i väggen innan man ens hunnit fylla trettio?