Vi hade en härlig kväll i vårt kök. Två fina flickor och jag.
Maken var hos vänner och hemma i köket vältrade vi oss i kräftor, räkor, bröd och sallad. Proppmätta lutade vi oss tillbaka och skrålade för full hals till tonerna av favoritlåtar på Spotify och Singstar.
Senare begav vi oss ned mot stan och bevistade det religiösa centret för karlstads utelivs-kult Tempel. Vi skakade rumpan till halvtaskig musik som långsamt bättrade sig och begav oss hem framåt morgonkröken.
Ibland kan den vältraderade myten om kvinnans biologiska klocka göra sig hörd och jag längtar efter barn. Men ganska ofta kan jag också känna en smärre panik över samma prospekt. Det kommer att förändra allt.
Det finns ett oerhört stort värde i att mitt liv är bara mitt. Även om jag har valt att dela det med någon och det medför kompromisser och hänsynstaganden så är livet ändå mitt att göra vad jag vill med. Om jag får barn förändrar det allt och man tvingas sätta någon annan först. Det finns en risk att det blir långt mellan tjejkvällarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar