En gång om året tar jag på mig studentmössan igen och sjunger in våren. varlborgsdygnet är min favoritsjungning med kören. Kanske för att det finns få saker jag längtar så mycket efter varje år som våren och sommaren. Så är det något särskilt med traditioner. Att veta precis vad som kommer. Och minnas hur det varit tidigare år. Det är något visst med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar