Visan om frukost

Under våra dagar som föräldrar slås vi av en stor fråga: Vart tog jämställdheten vägen i praktiken. Det låter så fint och alla, på sjukhuset, i litteraturen, i media, betonar hur viktig pappan är och hur viktigt det är att han är med på förlossningen och hur mycket som förändrats de senaste årtiondena. Men om pappan är så viktig, varför märks det inte i praktiken!?

Ta detta med maten för sjukhuset tillexempel. Jag fick mat under värkarbetet men inte min man. Som tur var hade vi med oss mat till honom men är det inte värt kostnaden för en bit paj om man slipper bleka, svimmande partners med blodsockerfall under förlossningen? För vilken vettig människa väljer att lämna sin partner mitt i pågående förlossningsarbete för att gå till kafeterian och äta!?
Och sedan frukosten! Efter dryga 20 timmars arbete och några få timmars sömn (där jag och lillen sov i säng men den nyblivna, precis lika trötta pappan, fick sova i en fåtölj) skulle vi äta frukost. Jag fick frukost på avdelningen men det kunde inte partners få. Ok, det var vi beredda på men kunde han få köpa frukost där? Nej, inte det. Men kunde vi få gå ned till patienthotellet och köpa frukost alla tre så kunde jag betala också bara för att vi skulle få äta tillsammans. Men icke, för vi var inte utskrivna ännu...  Hur svårt kan det vara? Det kan inte kosta dem mycket att partners också får äta macka!

Det är samma sak i all litteratur jag läst handlar det om mig som mamma och min relation till mitt barn. Det är väl ok för mig men vår son har faktiskt en pappa också. Det är ganska frustrerande att inse att jämlikhetsarbetet som påbörjades på 80-talet, där pappor uppmuntrades att ta ut föräldraledighet, byta blöjor och gå med vagnen ibland eller i alla fall på något sätt börja engagera sig i sina barns liv, stannade just där, i 80-talet.

Vill en blivande pappa läsa lite om graviditet, förlossning och föräldraskap finns två alternativ. Antingen hänvisas han till böcker skrivna för kvinnor där det finns ett kapitel som vänder sig till pappa eller partner alternativt böcker som är skrivna till pappor tex Du ska bli pappa som om möjligt är ännu mer könsstereotypa än de spartanska kapitlen i övriga böcker.

Allt som sägs till pappor kan summeras med två meningar "Pappan är också jätte viktig" och "vårda parrelationen". Det som pappan är viktig för, och detta görs plågsamt tydligt, är att serva mamman som ammar. Pappan ska städa, handla, laga mat, byta blöjor och på det stora hela sköta marktjänsten under tiden som mamma och barn ammar och anknyter. På vilket sätt är det jämlikt? På vilket sätt ger det likvärdiga möjligheter att skapa en relation till barnet?

Ingenstans pratas det om hur pappan kan anknyta till sitt barn. Tur att pappan till mitt barn är en kritiskt tänkande man som hittar egna lösningar som inte enbart består i att byta blöja.