Narcissus

Vår son har upptäckt sin spegelbild och lyckligtvis är det inget fel på självkänslan. 

Han bara äääälskar det han ser.

Adventsmys

Vi var lite sena i starten i år men igår storstädade vi och gjorde adventsfint. Vi hade makens gamla tjejgäng hemma på adventsmys på kvällen. Planen för kvällen var otroligt ambitiös. Det skulle ätas pepparkakor med ost och under tiden skulle det göras glögg och knäck samt bakas mjuk pepparkaka och lussebullar.

Till min stora förvåning gick det snabbt och effektivt men som Lina sa, "vi är ju Mc Donald's folk..." Vi fikade så där mycket så att man blir lätt illamående och när man blir erbjuden den sista knäcken kan man bara inte förmå sig att ens tänka på att äta den. Men det var mysigt och det luktade fantastiskt gott i hela huset av lussebullar och pepparkaka och glögg. Sonen höll ut i det längsta men somnade mitt i ett studs i Ericas knä.

Lasse behöver inte vänta längre

Vi har haft en otroligt mild höst. Det känns som september eller början av oktober trots att det är slutet av november. Jag klagar inte. Det är skönt att inte behöva frysa och sonen uppskattar att slippa tjocka overaller men lite konstigt känns det att vi fortfarande knappt haft frost. Naturen är lite förvirrade den med. Vårelden i trädgården har gula blommor på sina skott, Mamma och pappas ormhassel har långa hängen och vid deras trapp blommar en liten styvmorsviol, morfars rosor har knoppar och blommar om och på vägen mot stan har sälgen fått videkissar. På en av mina favoritskivor, dans med svåra steg, sjunger Lars Winnerbäck om att han väntar på en vårdag i november. Jag tror inte han behöver vänta längre.

Moment 22

Ett spännande klotter på vägen till Stockfallet. Någon tänkte så rätt men ändå så fel. Precis som många stora världsledare verkar göra. Krig för att skapa fred. Fred ända till döden?

När vi alla är döda, vem ska då njuta av freden?

En fantastisk kommun

Gång på gång tänker jag att vi bor i en riktigt bra kommun!
Det är skönt att känna så. Rätt som det är gör de något åt ett behov som jag själv har noterat. De bygger cykelvägar överallt, en gång och cykelbro över kanalen för att man ska slippa gå runt, rustar upp alla lekplatser, fixar fina blomsterarrangemang runt om i stan på sommaren, sopsortering i papperskorgarna. Bra grejer! Igår fick sonen paket på posten. Det var ett spöket Laban och ett litet kort:

"Vi vill hälsa dig varmt välkommen till världen med ett gosigt spöke, spöket Laban. Skapat av Lasse Sandberg, han som också ritat vår glada sol. Du har verkligen hittat en fin plats att starta livet på, den bästa som finns, om du frågar oss. Hoppas nu att du och din nya kompis Laban ska trivas tillsammans. Välkommen till oss! Per-Samuel Nisser Kommunstyrelsens ordförande i Karlstads kommun"

Det är klart att saker alltid kan bli bättre. Mer pengar i vården, fler lärare i skolan. I Forshaga kom ordföranden och knackade på dörren med blommor och en nalle men för att hälsa kollegans nyfödda dotter välkommen men jag tror man kan misstänka att de har lite färre nyfödda i Forshaga.

Fantastiskt ändå! Jag är så glad över att vi bor just här, med alla våra goa vänner, i vårt mysiga hus, i en så bra kommun!

Inlärningsprocesser

Vi ska ha julkonsert och göra Benjamin Brittens a Ceremony of Carols och det är en hel del inlärning som ska till innan det sitter. Man lär sig så olika, lyssna, nöta noter, sitta med pianot. Sakta men säkert går det framåt. Sonen pysslade med en annan typ av inlärning när vi hadestämrepetition. Han helt enkelt åt sina noter. Vi får väl se vems teknik som funkade bäst men börjar han sjunga deck the hall till jul så vet vi varför.

Music Maestro

Vi fick flera olika upplagor av Barnkammarboken till sonen när han föddes och i doppresent. Det är jätte bra för hur mycket man än tror att man kommer ihåg av de gamla barnsångerna så är det knappt hälften man minns. Jag trodde att när vi fick barn skulle det vara jag som stod för musiken men så har det verkligen inte blivit. Varje morgon när de gått upp sitter maken och sonen och sjunger ett tag inne i barnkammaren. Det är så mysigt att somna om på andra sidan väggen till barnsånger och sonens förtjusta pip. Just nu är favoriten "i Medelhavet".

Till att börja med handlade det om att att gå igenom låtarna i böckerna och påminna sig om hur det var de gick men nu har det allt mer börjat smyga sig in nya verser och andra versioner när maken sjunger.
Det kan vara allt från kritik mot textförfattaren:

Gubben Noak, gubben Noak
var en hedersman.
När han skulle bädda
hitta han en gädda.
Detta är en, detta är en riktigt fånig vers.

Eller nya verser som i "Törnrosa var ett vackert barn". Den slutar egentligen med:
Och alla hjärtan fröjda sig, fröjda sig, fröjda sig
Och alla hjärtan fröjda sig, fröjda sig.

men igår fortsatte den med tre verser till:
Utom Törnrosas kanske då, kanske då, kanske då.
Hon ville kanske sova mer, sova mer.


Den vackre prinsen va en skit, va en skit, va en skit
Den vackre prinsen va en skit, va en skit.


Att se bra ut är inte allt, inte allt, inte allt
Att se bra ut är inte allt, inte allt.

Och vår son är nog den enda som, på grund av syftningsfelet i orginaltexten, kommer avsluta den gamla julsången med:


Nu är glade julen slut slut slut
julegranen kastas ut ut ut
men till nästa år igen
kommer han vår gamle vän
som en zombijulgran.

Mat

Det börjar bli intressant med mat, eller i alla fall saker som finns på bordet. Den lille herrn har bara inte klurat ut vad han ska göra när han väl får smaka. Vi ska börja med gröt så får vi se om det går hem. Det vore skönt om han gillade det så att han kan äta gröt på kvällen om jag är borta.

Generna

Jag tycker att det är så fascinerande hur våra gener funkar. Jag önskar att jag förstod det bättre.

När man får barn blir det extra spännande att se vad som kommer igen och alla söker likheter mellan barnet och oss som föräldrar. Han har makens öron, men en grop på kanten av öronen som både min far och farfar har. Får han blå eller bruna ögon? Blir håret rött? Varifrån kommer de små skrattgroparna?

Men det gäller det egna arvet också. När man blir mamma förväntar sig de flesta att man ska funka precis som sin egen mamma inte minst mamma förväntade sig nog detta. Alla olikheter har bemötts med stor förvåning för vi är inte så lika. Mitt genetiska material påverkas nog av farmor till stor del. Vad gäller kroppsbyggnad är jag mycket mer lik henne än min egen lilla mamma. Nästa gång jag träffar farmor ska jag passa på att fråga hur det var för henne.

Momo eller kampen om tiden

av Michael Ende

Momo är en fantastiskt rar barnbok. Jag fick den i julklapp av min lillebror för något år sedan men har inte läst den förrän nu. Den handlar om den lilla flickan Momo som är så fantastiskt bra på att lyssna på andra människor, och så handlar den om de läskiga gråa herrarna men mest av allt handlar det om vad vi gör med vår tid, hur den tid vi sparar när vi stressar är tid vi egentligen aldrig får tillbaka och vad som är kvalitets tid och livskvalitet egentligen.

Dagens Ord

Höstpromenad

Det är helt fantastiskt vilken skön höst vi haft. Så mild och härlig. Visserligen har den varit grå men då njuter man extra av de soliga dagarna. Förra året hade snön redan kommit vid det här laget. Vi tog en härlig höstpromenad i solen med maken när han skulle till jobbet. Sonen klarar sig fint med en fleeceoverall och filt och jag har inte ens tagit fram tjockjackan ännu trots att vi är en bit in i november.

Tiden rinner

För att gå hemma hela dagarna har jag slående lite tid. Den bara rinner iväg liksom. Vi hade en mysig helg när vi träffade massa folk så man är alldeles trött efteråt.

I fredags var Maria och Erik och Anna här. Vi käkade middag ihop. Det var härligt att träffas. Maria och Erik är alltid roligt att träffa men dem ser jag ofta. Anna däremot har jag inte sett sedan hon flyttade ifrån oss i våras. Nu har hon varit i Egypten och jobbat i nästan ett halvår så det var kul att se henne.

Lördag kom pappa och lillebror en sväng och åt lunch med oss, och sedan åkte vi ut och spenderade eftermiddag och kväll i Göstahult. Det var första gången sonen var där så det var kul att se att det funkar att åka. Det var dock lite för spännande så sova var inte aktuellt.

Söndag hade vi besök på lunch/fika så det har verkligen varit full fart. Tur att vi inte har så mycket i veckorna utan jag hinner hämta andan lite då.