Music Maestro

Vi fick flera olika upplagor av Barnkammarboken till sonen när han föddes och i doppresent. Det är jätte bra för hur mycket man än tror att man kommer ihåg av de gamla barnsångerna så är det knappt hälften man minns. Jag trodde att när vi fick barn skulle det vara jag som stod för musiken men så har det verkligen inte blivit. Varje morgon när de gått upp sitter maken och sonen och sjunger ett tag inne i barnkammaren. Det är så mysigt att somna om på andra sidan väggen till barnsånger och sonens förtjusta pip. Just nu är favoriten "i Medelhavet".

Till att börja med handlade det om att att gå igenom låtarna i böckerna och påminna sig om hur det var de gick men nu har det allt mer börjat smyga sig in nya verser och andra versioner när maken sjunger.
Det kan vara allt från kritik mot textförfattaren:

Gubben Noak, gubben Noak
var en hedersman.
När han skulle bädda
hitta han en gädda.
Detta är en, detta är en riktigt fånig vers.

Eller nya verser som i "Törnrosa var ett vackert barn". Den slutar egentligen med:
Och alla hjärtan fröjda sig, fröjda sig, fröjda sig
Och alla hjärtan fröjda sig, fröjda sig.

men igår fortsatte den med tre verser till:
Utom Törnrosas kanske då, kanske då, kanske då.
Hon ville kanske sova mer, sova mer.


Den vackre prinsen va en skit, va en skit, va en skit
Den vackre prinsen va en skit, va en skit.


Att se bra ut är inte allt, inte allt, inte allt
Att se bra ut är inte allt, inte allt.

Och vår son är nog den enda som, på grund av syftningsfelet i orginaltexten, kommer avsluta den gamla julsången med:


Nu är glade julen slut slut slut
julegranen kastas ut ut ut
men till nästa år igen
kommer han vår gamle vän
som en zombijulgran.