Lasse behöver inte vänta längre

Vi har haft en otroligt mild höst. Det känns som september eller början av oktober trots att det är slutet av november. Jag klagar inte. Det är skönt att inte behöva frysa och sonen uppskattar att slippa tjocka overaller men lite konstigt känns det att vi fortfarande knappt haft frost. Naturen är lite förvirrade den med. Vårelden i trädgården har gula blommor på sina skott, Mamma och pappas ormhassel har långa hängen och vid deras trapp blommar en liten styvmorsviol, morfars rosor har knoppar och blommar om och på vägen mot stan har sälgen fått videkissar. På en av mina favoritskivor, dans med svåra steg, sjunger Lars Winnerbäck om att han väntar på en vårdag i november. Jag tror inte han behöver vänta längre.