Julefrid?

Julen föll över oss som ett ton lyckliga tegelstenar. Någon julefrid är inte att tala om när åtta vuxna och åtta barn samlas under samma tak. Det är en underbar men lite tröttande kakafoni av sång, prat, skrik, skratt, tårar, lek och stök dygnet runt. Ordagrant. Tre av barnen gick fortfarande på Nyazelands tid och vaknade runt fyra. Min egen son somnade knappt fyra timmar innan dem. Barnen sov, jag sov skarven mellan sena och tidiga passet. Men det är värt det.

Inte mycket lugnare blev det hos mina föräldrar där mina två bröder tre katter och en hundvalp höll låda. Även det var intensivt och fantastiskt.

Nu sitter jag i stormens öga, i tystnaden i det egna hemmet mellan jul och nyårsfirande och njuter av stillheten medan sonen sover igen förlorad sömn och smälter sina intryck. Den goda maten fyller fortfarande minnets mage och granens barr och stearinet mina näsborrar, skratt och skrik ringer i mina öron och jag saknar dem redan. Imorgon bär det av tillbaka norr ut för att fira nyår.