Vad gör man med människor som inte riktigt tycker om födelsedagar?
Själv hoppar jag högt och klappar i händerna över chansen att få fira något och ställa till kalas men det gör också att jag har lite svårt att förstå den som inte vill fira.
När jag själv fyllde år ställde jag till med traditionsenligt bullkalas, det var trångt och vi fick som vanligt inte riktigt plats. Barnen som närvarade, två pojkar på 5 och 7 lyckades gemensamt klämma 14 av min mans nybakade jätte-bullar (man kan lite undra över vart en sån mängd bullar tar vägen i en så liten kropp, ren fysiskt alltså). Och nu när det var makens tur att fira frågade jag naturligtvis i god tid vad han ville hitta på men han var inte så sugen. Han kunde bara inte bestämma sig för vad han ville göra.
Självklart började jag därför planera ett överraskningskalas men det var svårt när jag inte ens visste om vi skulle befinna oss i stan eller hos hans föräldrar...
Det blev ingen överraskning men ganska mysigt ändå. Födelsedags frukost, bara vi två och sedan fira med föräldrar och syskonbarn på dagen och vännerna på kvällen.
Men det är svårt för ett kontrollfreak som mig att inte alltid kunna ordna och fixa och inte alltid kunna ställa saker och känslor till rätta. Att inte veta om det blir bra det man tänker eller om man gör det rätta när man fixar och planerar. Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå. Ibland är det lite svårt att komma ihåg. Den här gången blev det bra. Jag hade en jätte trevlig dag och jag tror att G hade det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar