Jag tänkte lära mig att sy? Ska det vara så omöjligt?
Vi spenderade förra helgen i Stockholm på en liten minisemester. Vi bodde på vårt vanliga hotell i Gamla Stan och vandrade runt där bland alla fantastiska små butiker. I en butik, (kan den ha legat i närheten av stora torget tro?) fanns en massa plagg i bohemisk stil men inspirerat av gamla allmogekläder. Det såg ut som Katitzi möter Emil i Lönneberga med lager på lager av stärkt organza och siden broderat med röd bommulstråd, eller enkelt blårandigt bommullstyg med virkad spets. Jag ville köpa allt!! Men allting kostade lite mycket för att bara stilla mitt ha-begär. Det finns så många underbara små designers som jag inte har råd med. Det är ju inte märket i sig jag är ute efter utan konstverket som är plagget. Ska det då vara så svårt att försöka sy något liknande själv? Det ser ju inte så komplicerat ut!
Jag tog fram min gamla symaskin för att göra ett försök. Det är en Husqvarna av märket Zigzag. Den första modellen med denna funktion och ett monster utan like. Den kan tugga sig igenom fem lager jeanstyg utan att ens saktade ned. Den väger i runda slängar 30kg men klarar vad som helst min lilla symaskin. Därför kan jag inte skylla på maskinen när det plagg jag efter några försök drog fram på inga sätt liknade den klänning den var tänkt att föreställa utan närmast ett skevt kuddfodral.
"Hmm," tänkte jag. "Jag kanske ska börja smått och sy om befintliga kläder istället." Efter en tur till myrorna hade jag händelsevis en underbar men tråkig prickig klänning som bara tiggde om att få piggas upp. Jag besökte Olssons tyger och vips var jag begåvad med några meter läcker spets. Jag pysslade och nålade och klippte som besatt och snart var spetsen fastnålad och redo att sys på.
Jag drog på klänningen och gjorde en liten mannekäng-sväng framför min hulda make som tittade upp och konstaterde: "Den ser lite ut som ett nattlinne."
Mitt tålamod är inte oändligt. Snarare obefintligt. Klänningen ligger i en liten hög i ett hörn med spets och nålar och jag intalar mig att en annan dag, en annan dag går det bättre. En annan dag kommer jag vakna och plötsligt vara en sömmerska utan dess like. Mönster kommer flyta från mina fingrar och kläder produceras i strida strömmar och de kommer se ut precis som jag tänkt mig.
Vi spenderade förra helgen i Stockholm på en liten minisemester. Vi bodde på vårt vanliga hotell i Gamla Stan och vandrade runt där bland alla fantastiska små butiker. I en butik, (kan den ha legat i närheten av stora torget tro?) fanns en massa plagg i bohemisk stil men inspirerat av gamla allmogekläder. Det såg ut som Katitzi möter Emil i Lönneberga med lager på lager av stärkt organza och siden broderat med röd bommulstråd, eller enkelt blårandigt bommullstyg med virkad spets. Jag ville köpa allt!! Men allting kostade lite mycket för att bara stilla mitt ha-begär. Det finns så många underbara små designers som jag inte har råd med. Det är ju inte märket i sig jag är ute efter utan konstverket som är plagget. Ska det då vara så svårt att försöka sy något liknande själv? Det ser ju inte så komplicerat ut!
Jag tog fram min gamla symaskin för att göra ett försök. Det är en Husqvarna av märket Zigzag. Den första modellen med denna funktion och ett monster utan like. Den kan tugga sig igenom fem lager jeanstyg utan att ens saktade ned. Den väger i runda slängar 30kg men klarar vad som helst min lilla symaskin. Därför kan jag inte skylla på maskinen när det plagg jag efter några försök drog fram på inga sätt liknade den klänning den var tänkt att föreställa utan närmast ett skevt kuddfodral.
"Hmm," tänkte jag. "Jag kanske ska börja smått och sy om befintliga kläder istället." Efter en tur till myrorna hade jag händelsevis en underbar men tråkig prickig klänning som bara tiggde om att få piggas upp. Jag besökte Olssons tyger och vips var jag begåvad med några meter läcker spets. Jag pysslade och nålade och klippte som besatt och snart var spetsen fastnålad och redo att sys på.
Jag drog på klänningen och gjorde en liten mannekäng-sväng framför min hulda make som tittade upp och konstaterde: "Den ser lite ut som ett nattlinne."
Mitt tålamod är inte oändligt. Snarare obefintligt. Klänningen ligger i en liten hög i ett hörn med spets och nålar och jag intalar mig att en annan dag, en annan dag går det bättre. En annan dag kommer jag vakna och plötsligt vara en sömmerska utan dess like. Mönster kommer flyta från mina fingrar och kläder produceras i strida strömmar och de kommer se ut precis som jag tänkt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar