Det finns delar av sig själv man inte vill se.
Jag har ett egoistiskt streak jag gärna blundar för där jag vill ha saker för mig själv.
Särskilt personer.
De som betyder mycket för mig skulle ju inte betyda mindre för mig bara för att jag delar dem med andra men ändå vill jag helst träffa dem själv.
Är det inte konstigt?
Jag tycker att det kan vara svårt att har olika relationer till olika personer och de i sin tur blir olika med varandra. Jag och min kära make har en gemensam vän som vi båda tycker mycket om men det blir svårt att ses alla tre. Man kan inte vara de man brukar vara tillsammans när alla ses samtidigt.
Just därför avnjöt jag morgonen när vår vän sovit över men maken åkt till jobbet. Jag bakar scones och väcker honom så småningom med den långa bekantskapens bekvämlighet och självklarhet och vi pratar om allt vi inte pratat om föregående kväll över morgonkaffet.
Saker förändras i livet men vissa hoppas jag består.
Morgonen lämnade mig lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar