Vad kan en gift kvinna tillåta sig göra? Borde jag kanske dra på min burka och gömma mig för världen?
Jag fick ett mail efter en fest som jag kanske tolkade fel, eller tolkade rätt, i skriven kommunikation är det ju alltid svårt att veta vad den andre egentligen menar... Så jag gav ett ganska avvisande svar och hade sedan ångest i ytterligare en vecka för att personen i fråga nu hatade mig istället. Det visade sig att så inte alls var fallet men då återstod orginalproblemet, har han fattat att jag är gift och inte alls intresserad på det sättet!?
Det hela är nu avklarat och utrett... tror jag... men min huvudsakliga fundering bestod. Om jag genom mitt sätt att vara missförstås och det leder till grubblerier och komplikationer, borde jag kanske tona ned, ändra på mig? Jag är som jag är. Jag är glad och ofta utåtriktad. Jag dansar gärna och det är svårt att inte ha kroppskontakt med den man dansar med. Jag är fysisk. Jag tar ögonkontakt, pratar och skrattar med främlingar. Skickar jag signaler jag missar att jag skickar? Finns det oskrivna regler jag glömt eller helt enkelt aldrig lärt mig?
Efter att ha grubblat en vecka eller så fick jag ett smärre raseriutbrott på mig själv. Jag ser mig själv som en kvinna fullproppad med massa bra själv-ord. Självständig, självsäker, med god självkänsla och hyfsad självinsikt men så fort jag får ett litet mail eller två från en människa jag knappt känner börjar jag ifrågasätta min egen person och är beredd att vända upp och ned på allt och göra om mig.
Tough shit! Jag är den jag är. Jag ändrar inte på mig. Varför skulle jag förändra och ta bort egenskaper jag själv upplever som positiva? Varför skulle jag behärska mig när det begränsar mig!? Missförstår en eller annan mig på vägen får det stå för dem. Jag är inte sämre än att jag kan reda ut det i efterhand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar