Bröllopsdag

Idag är det vår första bröllopsdag. Jag började morgonen med att läsa igenom min bröllopsblog från förra året. Tänkte jag kunde dela några inlägg även på denna blog. Här kommer den: en snabbresumé i bröllopsplanerande. Eller ja, inte så snabb med tanke på att inläggen är ganska långa ibland...

Tor 13 dec 2007
Jakten efter det perfekta... av Mirri @ 12:39
Visst är det väl så att vi blir uppfostrade till att inte nöja oss, vi vill ha det perfekta. Jag letar ännu efter "klicket" där jag känner att detta var precis rätt inte bara att det här är väl ok...
Nu pratar jag inte relationer utan brudklänning! Under helgen som gick befann jag mig i hufvudstaden på jakt efter den perfekta klänningen till det perfekta priset. Omöjligt säger ni... och ni har alldeles rätt! Det var ingen skillnad mot vår lilla stad i princip. Allt såg likadant ut! Med mig hade jag min lillebror som stand-in tärna och smakråd. Det tog några affärer innan han insåg att jag faktiskt ville att han skulle säga precis vad han tyckte. (Kanske har jag hunsat honom för mycket under vår uppväxt)
Jag tror att vi var runt till varenda butik med brudkläder i Stockholms innerstad. Mot slutet av dagen värkte våra ben och fötter och vid det laget hade jag tre alternativ som var OK... Den första var från Loni, en guldig klänning med empireskärning. Jag älskade dekoren över bysten men den hade puffärmar och det är bara inte jag! Dessutom var den lite väl genomskinlig och stacks... Klänning nummer två var från Garamaj. Den var på rea och hade en mycket vanlig skärning men invävt i tyget var löv som den enda dekorationen. Problemet var att den skulle behöva sys om för att passa. Den var en storlek förliten och det fanns inte mycket sömsmån. Klänning nummer tre var från Kik och en tredelad historia där jag älskade kjolen och boleron men toppen inte var perfekt. Jag vill ju inte lägga flera tusen på en top jag inte är nöjd med! Tre OK men inget "klick".

Mån 21 jan 2008
Olika fokus av Mirri @ 23:38
Hmm, jag har funderat lite över detta med dekoration. Under helgen som gick var jag ut till IKEA, detta mecka för konsumptionen, för att titta efter billiga detaljer att dekorera borden på bröllopsfesten med. Det blev inte så dyrt som jag tänkt mig. Totalt spenderade jag 0 kr. Det var så urplockat och de hade nästan inget kul alls i vår lilla stad. Så då börjar kugghjulen i min hjärna rulla. Hur kan man göra snygga dekorationer för inga pengar?

Jag: Man kan strö ängsblommor på borden. Vi behöver inte köpa en massa vaser...

Han: Vissnar de inte?

Jag: Men små björkar då, så det blir som en lövad sal... riktig sommarkänsla

Han: Allergiker.

Jag: Tänk om man kunde ha fotogenlyktor som hänger i taken? Vad mysigt!

Han: Och droppa lampolja i maten och på gästernas kläder...?

Jag: Eller björkstammar som vi sågar upp i olika längder och borrar hål i och har som ljusstakar Jag börjar rita entusiastiskt för att illustrera.

Han: Och så tar de eld? Mwoa mwoa Brandsäkerhet mwoa mwoa

Någonstans där tonade jag ut hans röst och han började låta som alla vuxna i serien Snobben. Mina idéer är mycket finare i mitt huvud utan att en tråkig realist punkterar mina himmelsblå tankeballonger. Jag tror jag ska spåna vidare på lövskogs känslan... med massa små ljus... och ljuslyktor... en rörlig stjärnhimmel i taket som i Harry Potter och kanske några alver och eldflugor...

Ons 23 jan 2008

Finnen och jag av Mirri @ 10:39
Jag har fått en stalker. Han var väl inte så irriterande i början kanske för då var han ganska tillbakadragen och diskret av sig men nu... Aaaahhh! Och jag blir inte av med honom! En dag dök han bara upp och sedan dess har han liksom hängt kvar. Han verkar tro att vi har en relation eller något! Jag vet inte hur mycket tydligare mot honom jag kan vara. Jag snackar skit om honom och försöker klämma åt honom så fort jag får tillfälle men han verkar bara inte fatta … ta hinten liksom! Du är inte önskad här! Jag vill inte ha dig! Tänk om jag inte blir av med honom, eller tänk om han försvinner bara för att ploppa upp igen lagom till bröllopet! Som ett oinbjudet, ovälkommet ex… Hemska tanke! Han kommer förstöra hela dagen! Han är sååå in my face! Mitt i pannan närmare bestämt. Han är stor, röd och i det närmsta grotesk. Och det måste vara en han, för en skapelse så totalt oförmögen att fatta en vink måste vara av manlig natur.

Jag är ute och joggar på mornarna och har flera gånger varit beredd att skriva till kommunen och klaga för att inte elljusspåret är upplyst även några timmar på morgonen. Det folk som vandrar i mörkret kan behöva ett elljusspår faktiskt. Ja, alla utom jag då … inte längre vill säga. Finnen i min panna lyser så med sin närvaro att den i praktiken skulle kunna fungera som en pannlampa. Lite som Tomtens ren Rudolf, han med den röda mulen. Det är tur att julen är över, annars skulle Tomten sökt upp mig istället. Det hade ju varit ofantligt förudmjukande, inte bara för att självaste Tomten noterat mitt lysande acne utan också för att jag har så dålig kondis att vi nog bara hade hunnit till typ tre barn på julafton och då skulle jag varit skulden till att milliontals barn inte fick några julklappar…

Jag har aldrig upplevt något liknande. Inte ens när jag var en hormonstinn tonåring. Kanske är detta Guds straff. Jag har klagat på att jag håller på att bli gammal och att jag inte uppnått så mycket med mitt liv som jag kunnat önska. Kanske tröttnade Gud tillsist och bestämde mig för att lära mig en läxa genom att påminna mig om ungdomens baksidor. Ytterligare ett bevis på att Gud är kvinna. Hon vet hur man tar ned folk på jorden.

Men kanske bölden i min panna inte är en finne… Kanske är det en naturlig mutation. Det hade ju varit coolare att kunna göra sig osynlig eller flyga, men jag kan nöja mig med ett horn. Man kan ju klä in det med blommor på bröllopet kanske. Jag kommer bli tjejen med enhörningshornet och kan gå med i X-men under namnet Unica… eller Horney…

Tor 24 jan 2008
Konsten att konvertera av Mirri @ 23:54
Hur fort kan man konvertera till en annan religion? Bestämmer man sig bara en dag att nu vill jag vara buddhist istället och så blir man det? Eller finns det någon slags prövotid eller bytesrätt... Det borde ju finnas det om det skulle vara så att man inte ångrar konceptet man köpt...

Jag satt och tittade på gamla kort från tidigt i vårt förhållande, gode Gud vad unga vi var! Men det var inte det jag tänkte på utan vi var på bröllop för Gs bror gifte sig. Jag hade ingen gigantisk finne i pannan då men bruden var indiska. Och då kom jag på den storslagna lösningen på mitt lilla problem. Problemet med min envetna finne i pannan alltså. Skulle det vara så att den dyker upp igen lagom till bröllopsdagen så kan jag racersnabbt konvetera till hinduismen. I deras vigselritual får man nämligen ett sånt där märke i pannan så om nån ser att jag har en röd prick mitt mellan ögonen kan jag bara spela mitt ultimata power-kort "religionsfrihet, det ska va så..."

Islam är ju ett alternativ också förstås. Slöjan täcker ju det mesta och skulle jag råka ut för typ böldpest eller nåt kan jag ju alltid ta till burkan men det kan ju bli problem när vi ska åka på bröllopsresa. Sedan 9/11 är det ju helt hopplöst att vara muslim. Har man ens tillstymmelse av böjning åt det islamistiska hållet blir man automatiskt terrorist. Jag kan ju ärligt säga att jag inte är särskilt förtjust i USAs utrikespolitik men jag vill ju inte riskera att missa planet så det får nog bli hinduism ädå. Då tänker alla bara "Ah, mr and mrs Ghandi, what a cute couple and pacifists..." *låter som Apu i Simpsons* och så går vi rakt igenom. Perfekt!

Nu är det bara att börja öva på allt som mina etnocentriska, förutfattade meningar säger mig är indiskt. Är inte mycket för indisk mat men lite kama sutra borde jag ju kunna prestera *Nynnar aningens falskt "Hare Krishna, Krishna hare, hare hare, Krishna Krishna..."*

Tis 19 feb 2008
Parfümen av Mirri @ 21:35
Det sägs att dofter gör ett stort intryck på människor och etsar fast sig i minnet på ett sätt som ord aldrig kan göra. Någon har förklarat för mig att det beror på att centrat i hjärnan som hanterar dofter ligger alldeles intill centrat för långtidsminnen. Om det stämmer eller inte vet jag inte men det låter ju logiskt när jag doftar på det.
Som den sanna bridezilla jag är gav jag mig genast på jakt efter den unika doften som skulle göra att vi för alltid ska minnas vårt bröllop när vi känner den. Genast förstod jag att detta var något min blivande man inte alls skulle se det romantiska i detta. Det förhindrar inte att jag älskar honom oändligt men faktum kvarstår att en särskild doft för bröllopet är bara något han skulle fnysa åt... Alltså drog jag med min stackars lillebror ut i affärer på jakt efter den perfekta doften. Någon dag kommer jag få stå till svars för allt jag utsätter mina stackars bröder för, troligtvis den dag de själva gifter sig, men tills dess är det vad bröder är till för.

Att hitta en ny doft var inte enkelt. Särskilt eftersom jag hade ett tålamod som en förvirrad kockerspaniel och stod ut med att lukta på olika dofter i ca 3 minuter innan jag tröttnade men tillsist hittade jag en som var bra. Mycket nöjd tog jag hem min skatt och min bror drog en lättnades suck, misstänker jag, över att persen var avklarad för denna gång. Så bara väntade jag på ett bra tillfälle att använda den. Jag kunde ju inte vänta så länge som veckorna före bröllopet men när vi satt och pysslade med inbjudningarna, det måste väl gillas, eller? Jag skvätte på lite parfym och återgick till pysslet.

Min blivande man: *sniff sniff* Vad är det som luktar

Jag: *ler hemlighetsfullt som Monalisa* det är min nya parfym

Han: *sniff sniff*

Jag: *lite irriterad* Men tycker du om den då?

Han: Jovars...

Jag: *irriterad med rätta* "Jovars", vaddå "jovars" antingen tycker du om den eller inte

Han: Den lukar som något annat

Jag: *sarkastisk* Jo, det är en NY parfym så det vore ju konstigt om den inte luktade annorlunda...

Han: Nej, den luktar som något annat *sniff sniff* Den luktar som ett tuggummi.

Så där har ni det, mina damer och herrar, temadoften som jag så noga, och under stor påfrestning för mitt ickebefintliga tålamod, valt ut är *trumvirvel* :TUGGUMMI!

Ons 20 feb 2008
Precious... av Mirri @ 18:48
Min juvelerare såg upp från disken och log stort när jag formligen studsade in i vår lilla favorit butik på min lunchrast.

Hon: Jag antar att du är nyfiken på en viss ring

Jag: *studs studs studs* Ja!!

Hon: *anstränger sig för att inte skratta åt mig* ett ögonblick...

Och där ligger den i en liten ask.

Hon: Här är försäkringspapper och här är värdebevis här står stenens vikt här är...

Jag: Mmhmmm *nickar och håller med men är totalt borta*

My precious... stor, tung, blänkande ligger den där i sin ask och bara väntar på mig. *dum dum dum* trumorna dunkar i mitt huvud, jag känner hur ringen drar mig till sig, jag bara måste sätta på den... bara 162 dagar kvar... måste stå emot... måste behärska mig... Kan inte... jag kommer hem från jobbet och måste bara titta på den och pröva den igen...

Aaaaahhhh!!! Jag har glömt den på jobbet!!!! Jag måste vara världens sämsta Frodo! *skäms* Gamle Bilbo skulle också skämmas över mig! *Drar redan på mig ytterkläderna igen* Detta mina vänner kommer min blivande man ALDRIG få veta... och våga inte skvallra!

Tor 1 maj 2008
70 inbjudningar = av Mirri @ 20:21

70 inbjudningar =

80 cremefärgade papper

(10 kasserade inbjudningar)

2 burkar embossingpulver

2 värkande armar på en brudgum som tog sitt jobb som stämpelansvarig ytterst allvarligt

2 mosade fingrar på samma brudgum och av samma anledning

3 m ståltråd

1 utmattad tärna som fick göra 70 ståltrådshjärtan

1 flaska bubbel för att tärnan skulle orka

8 nystan guldband

2 guldpennor

70 kuvert1 torr tunga av att slicka kuvert. Blä!

2 skärsår på läppen, dumma dumma kuvert... Men de var fina

8 stänger sigillack

1 limpistol lånad från jobbet

1 arg förskolelärare på jobbet som skulle ha limpistolen i sin gruppverksamhet... Ooops...

1 brännblåsa på tummen

140 frimärken

x antal posttjänstemän/kvinnor som gör sitt jobb annars får de en bridezilla efter sig

120 förhoppningsvis glada gäster

1 mycket lyckligt blivande brudpar