Plats att andas

Jag blir in i själen trött
av Stadsdjungelns asfalt.
Raka linjer av betong skär i min ryggrad,
och rutar in mig i mönster av oönskad normalisering.

Ge mig smaragdgrönt gräs
vått efter regnet
och träd som stäcker sina grenar
i oändligt längtan mot rymden.

Ge mig plats att andas
doft av jord
och tystnad,
förutom utom de toner
som mina egna hörselnerver skapar