Alltid när jag får se hur mycket jag betalar i skatt blir jag lite chockad och undrar vad pengarna går till. Jag har verkligen inget intresse av att finansiera Dr Albanskonserter som floppar eller ett migrationsverk som inte kan sköta sitt jobb på ett vettigt sätt. Något jag dock inte har några problem alls med att finansiera är små saker som sjukvård, skolor och bibliotek. Jag älskar bibliotek! Jag plöjer ju stora mängder fantasyserier. Det är en utmärkt form av verklighetsflykt som jag uppskattar. Jag älskade sagor som liten, och gör det ännu men fantasygenren är sagor för vuxna och det är ju snäppet bättre.
Jag är dock lika kräsen när det kommer till litteratur som jag är när det handlar om musik. Kan ju tyckas motsägelsefullt när jag läser fantasy eftersom många skulle mena att det tillsammans med scifi är litteraturens bottenskrap. Jag håller inte med. Precis som inom alla andra genre finns en stor variation i kvalité. Författaren måste ha ett språk som tilltalar mig, det måste vara driv i berättelsen och framför allt måste den vara nytänkande. Det finns inget som är så tråkigt som fantasyförfattare som bara följer mallen: manlig ung huvudperson, tillika ägare av ett fantastiskt magiskt föremål i tolikienvärld är ute på uppdrag att rädda världen tillsammans med klok gammal trollkarl.
Därför är alltid lika ångestladdat när jag läst allt en författare har att erbjuda och måste välja en ny som jag inte vet något om. Så jag har uppfunnit en liten lördagsritual om jag är ledig. Jag tar mig till biblioteket, lånar första boken i tre eller fyra serier, lånar dem och tar med dem ned till cafeét på bottenplan och där kurar jag ihop mig i soffan med mina böcker och läser förta kapitlet i dem över en kopp kaffe. Hittar jag något som tilltalar mig lämnar jag tillbaka övriga och lånar resten i serien.
Utfallet av min senaste lördagsritual var att jag började läsa igenom Raymond E. Feist & Janny Wurts serie men insåg snabbt att någon annan också läste dem samtidigt. Nu har vi ett ganska litet bibliotek och oftast bara ett exemplar av varje och denna någon läser betydligt långsammare än mig. Jag älskar bibliotek men måste andra människor få tillgång till dem!? Kan de inte bara finnas till för mig? Jag har betalat så mycket i böter över åren att man kan tycka att jag i alla fall borde ha finansierat fantasysektionen…
Jag fick ge upp och leta efter något annat när jag insåg att nästa del i min serie fortfarande var utlånad och skulle vara så till början av september. Där stod jag, förvirrad och vilsen i djungeln av okända författare när en riddare i glänsande rustning av dalmål frågade mig vad det var jag letade efter. ”Om du letar efter del 2, 3 och 4 är de i roboten för jag har precis lämnat in dem” ”Jaså du,” sa jag misstänksamt ”är det du som har del tre och fyra av Kriget om Rämnan också?” men som tur var, var det inte det för jag började gilla honom. Vilken lyx att ha en guide i hyllorna. När hans respektive kom presenterade han mig som sin själsfrände och jag förstod plötsligt hur människor kan träffa varandra på bibliotek…
Jag gick därifrån med en rekommenderad serie av Mårtensson och även om det inte är det bästa jag läst så är den helt ok. Tack till min okände bibliotieksguide från dalarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar