Semester

Vi middagsbordet igår konstaterade jag att jag skulle vilja vara pensionär. Min man skakade på huvudet.

Han: Det menar du väl inte på riktigt?

Jag: Jo

Han: Jag vill aldrig bli pensionär

Jag: Varfördå!?

Han: Blabla... göra rätt för sig i samhället... blabla

Det är inte det att jag inte vill göra rätt för mig. Jag vill jobba och göra min del men jag vill ha gjort det redan. Jag tycker så mycket om att ha tid för mig själv. Tid att sitta i gräset och titta på molnen, tid sitta på ligga på stranden och känna värmen från solen och sanden under och vågornas stilla kluckande. Färgerna kommer lättare för mina ögon när jag är ledig. De flyter ut på min canvas på ett sätt de inte kan om jag tänker på annat. Orden och musiken rinner ut min penna lättare och poesin får plats i hjärtat när det inte är fyllt av jobb, stress och nästa tenta.

Jag vill ha det så jämt.

Nu ser jag med förväntan och bävan slutet på sommaren. Skola och jobb börjar inom en snar framtid. Men jag har gjort det mesta av min tid. Jag känner mig utvilad. Jag har tagit varje fin stund och legat på stranden. Jag har badat oavsett vattnets temeperatur. Jag har matat gräsänderna fast man inte får. Jag har tokdansat mig svettig i natten med älvor, satyrer och troll. Och jag har spenderat tid med goda vänner jag annars inte får möjligheta att träffa så ofta som jag skulle vilja. Här om dagen fick jag möjlighet att fira en barndomsväns födelsedag. Jag har inte många såna och de faller lätt bort när jag inte är ledig. Det känns skönt att kunna ta till vara såna stunder åtminstonde några veckor på året.