One down resten av våra liv to go

Ett år går fort.

Vi har firat bröllopsdag.

Vi gick ut och åt, fortsatte med bio och när vi kom hem öppnade vi en flaska bubbel, tog fram ost och kex och öppnade vår bröllopskista.

Min man förstår inte alltid min förkärlek för lådor och kistor och skrin. Men det är en särskild känsla att öppna en kista eller en låda och inte riktigt veta vad som finns i den. I musikalen Kristina från Duvemåla finns en scen (Kamfer och Lavendel) där de öppnar kistan med saker som de hade med sig från sverige. Det är förknippat med minnen, nostalgi, lite vemod och en stor glädje över det man hittar. I vår kista bad vi gästerna lägga hälsningar till oss på vår första bröllopsdag. Det fanns många fina kärleksfulla hälsningar och andra saker som våra vänner lagt ned. Ett checkhäfte med presentkort på middagar, barn/katt vakt och annat från vårt värdpar, kopior på tal som hållits för oss så att vi kunde läsa dem igen och minnas, små roliga saker som de lagt ned för att glädja oss.

Det var en fin avslutning på vår dag. Inte bara för att vi fick bli påminnda om hur mycket vi älskar varandra utan också om hur många andra vi har som älskar oss.