"Så vad vill du göra imorgon då, din sista dag på semestern?" frågade min älskling när vi skulle gå och lägga oss.
Min sista dag på semestern. Sista.
Tänk att ett litet ord kan vara så ödesmättat.
Det är lite som en kalldusch eller ett hårt slag i huvudet.
Beslutet blev att åka till stranden oavsett väder. Förra sommaren badade jag så ofta jag kunde. Men så kom några regniga veckor och när solen vågade sig fram igen och himlen klarnade så hade den blivit höst. Det var strålande vackert men jag kände mig lurad på mitt sista. Jag vill kunna säga till mig själv att nu plockar jag de sista sensommarblommorna. Nu tar jag mitt sista dopp för sommaren. Det här är nog det sista smultronet. Det är en bitterljuv mental förberedelseprocess att sörja sommarens slut men förra året smög sig hösten på mig bakifrån och bet mig i rumpan. Jag var liksom inte beredd. Så i år har jag nogsamt sett till att inte göra om samma misstag.
Vi tog en lång skogspromenad och hamnade vid Alstern. En rejäl sommar vind blåste och skakade kaskader av björkfrön ur topparna när jag tog sommarens sista dopp. Vattnet var kallt men luften var ljum och man torkar fort när det blåser så mycket. Vi hade med en termos kaffe, smörgås och blåbärskaka och låg länge på filten på ännu solvarma klippor och läste varsin bok. På vägen tillbaka plockade jag några smultron, nästan övermogna och väldigt söta.
Jag gjorde stor sak av det, att ta ett ordentligt avsked av sommaren, göra det mesta av sista dagen på semestern. Jag är redo för hösten nu. Ge mig frostiga morgnar, klara dagar med sprakade färger och bär och svamp i överflöd! Därför känns det lite snopet att man på vädret spår en ny värmebölja så här i slutet av augusti! Är det fånigt att bli besviken över något som man egentligen samtidigt är ganska glad över?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar